Medial utvecklingskurs

Imorgon, söndag den 23 maj drar vi igång en ny omgång! Passa på och ta chansen att vara med på första tillfället gratis och testa och se vad vår kurs kan ge just dig.

Att vara medial handlar inte bara om det mediala utan även om förståelse för hur andevärlden fungerar. Vi kommer att hjälpa dig med att utvecklas och hjälpa dig att hitta ditt sätt att arbeta medialt. Vi erbjuder en kurs där du kan utveckla din medialitet över Skype, första kurstillfället är en introduktionsträff (kostnadsfritt), max 8/tillfälle, 23/5 14:00-16:00. Vi går igenom vad andevärlden är och hur är vi är sammanlänkade med dem, vad som händer efter att vi dör. Vi pratar också om vad medial förmåga innebär och hur man kan utveckla sin mediala förmåga, vi kommer även att ha enkla prova på övningar.

Vi som håller i kursen är Peter Thorsell och arbetar som medium och Rosemarie Grobosch Thorsell, völva upplärd av andevärlden.

Detta är vad som kursen innehåller

  • Information om andevärlden:
  • Vad är andevärlden och hur är vi sammanlänkade med dem.
  • Vad är syftet med våra liv.
  • Vad händer efter att vi dör.
  • Vad är naturväsen, hur ser de ut, vad kan de hjälpa oss med och vad kan vi hjälpa dem med.
  • Gudar och olika andeväsen
  • Själsfränder och andra sammanlänkade själar
  • Ödet, ödesvägarna och meningen med livet
  • Övningar som öppnar upp sinnena så som syn, hörsel, känsla i det mediala
  • Seans: vad ska vi tänka på och hur går det till.
  • Privat sittning, vad ska vi tänka på och hur går det till.
  • Att få fram bra budskap.
  • Överföring av andar :
  • Vad ska vi tänka på att ta reda på innan vi för över andar och hur för vi över andar på bästa sätt. Du kommer om tillfälle finns få vara med och föra över en ande.
  • Reningar:
    Hur gör vi när vi tar bort dåliga energier och hur gör vi när vi lägger dit nya bra energier. Du kommer om tillfälle finns få vara med och rena.
  • Healing, hur fungerar healing och hur ger man det på bästa sätt

Målet med avslutad kurs är en bred förståelse för andevärlden och de olika andeväsen som omger oss. Hur man utvecklar sin mediala förmåga genom att stärka sitt samarbete med andevärlden. Att finna sin personliga mediala kraft och utveckla förmågan att använda den.

Vi har kurs: söndagar 14:00 – 16:00 max 5 deltagare, startar 30 maj. Anmälan sker via medialkraft@hotmail.com eller sms 076-228 96 78
10 tillfällen till en kostnad på 2300 kronor inklusive moms.
Introduktionstillfället är gratis, vill du sedan fortsätta kursen så betalar du in 2300 varav 500 är anmälningsavgift och betalas inte tillbaka. Vid sjukdom eller andra olyckliga omständigheter som förhindrar deltagande kan avgiften utom anmälningsavgiften betalas tillbaka. Läkarintyg eller annat giltigt intyg ska uppvisas. Vi innehar f-skatt sedel, organisationsnummer: 969790-5280.

Varmt välkomna


Peter Thorsell, https://medialkraft.wordpress.com/ & Rosemarie Grobosch Thorsell, https://volvansvag.se/

Ta chansen när den ges

Ödet… ja, ödet har alltid fascinerat mig. Redan som barn hade jag en känsla av att saker och ting inte bara hände av en slump utan att det ibland väldigt tydligt fanns en mening med vissa saker. Vissa möten och vissa händelser var lite för mycket tur eller otur för att bara vara en ren slump.

Andevärlden har lärt mig mycket om hur ödet fungerar och hur det styr våra liv på olika sätt. Med det har min fascination för ödet blivit ännu större. Det är en sådan enorm verksamhet som pågår på den andra sidan för att skapa dessa öden och för att få allt levande på denna jord att göra det de är tänkta att göra. Det finns inga ord som kan beskriva denna enorma väv av ödestrådar som förenar allt levande och ger oss meningen med våra liv.

Ödet är de där små eller stora ögonblicken då vi möter något som för in oss på en ny väg i våra liv. Det kan vara allt från mötet med en viss person som kommer att förändra vårt liv till att vi väljer gå ut genom dörren fastän det är en ovanligt kall dag. Dessa val som startar en ny kedja med händelser i våra liv och som ger oss en ny erfarenhet. Något som gör att vi blir en aning lite mer rik inom oss själva.

Ödet som finns där i våra liv har dock en liten svaghet och det är det som kallas ”den fria viljan”. För andevärlden kan inte tvinga någon att gå sin ödesväg. Den måste levas och väljas med fri vilja och här blir det lätt problem. För det är så många som inte förstår hur otroligt viktiga dessa ögonblick är. Vilken enorm kraft det finns i att bara våga släppa taget och låta sig svepas med. Att våga ta chansen när den ges…. för den kommer aldrig tillbaka.

Foto av Flora Westbrook pu00e5 Pexels.com

För chansen kommer inte tillbaka. Det låter så dramatiskt och drastiskt, men tyvärr så är det så. Varje chans vi får i livet får vi bara en gång under de förutsättningar som chansen ges i just denna stund. Möjligheten kommer kanske tillbaka, men då oftast vid en annan tidpunkt och under andra förutsättningar. Dessa ögonblick när man möter sitt öde och står inför ett val så gäller det verkligen att våga välja rätt.

Här är det också bra att veta att i dessa viktiga ögonblick så får andevärlden inte påverka oss i våra val. Valet ska göras av fri vilja och med det så får andevärlden inte blanda sig i. Därför brukar andevärlden tystna när man verkligen står inför livsavgörande val. Det är viktigt att valet görs med hjälp av det inre kompassen som säger oss vad som är rätt eller fel. Endast då blir valet giltigt.

Människor brukar dock vara bra på att hitta på ursäkter till att inte ta chansen när den ges. Nej, det passar inte just nu för… jag har för mycket att göra, jag känner mig inte redo, hur ska ekonomin gå ihop? Det passar inte just nu, jag vågar inte för tänk om… om ett år skulle det passa bättre eller när jag kommit över den där saken. Ursäkterna brukar det finnas gott om. Ödet tar dock ingen hänsyn till några ursäkter. Antigen gör man eller så gör man inte. Valet är ditt och mitt.

Själv har jag oftast varit väldigt lyhörd för ödet… kommer en chans så brukar jag hoppa på det med huvudet före och ta chansen. Ibland har jag senare funderat över vad i hela fridens namn jag gett mig in på, men det har oftast blivit bra i slutändan. Riktigt oväntat bra faktiskt. Det är det som är så intressant med ödet att även när dessa val och händelser inträffar vid ”helt fel tidpunkt” enligt ens eget tycke, så har de blivit riktigt bra när allt fallit på plats.

På något vis kan jag också känna en stor trygghet i att det finns just ett öde som är förutbestämt. Det är skönt att veta att livet faktiskt har en betydligt större mening än att bara tjäna pengar och åka på semester… jag skulle hata varje sekund av mitt liv om allt bara handlade om pengar och medelsvenssonliv. Nej, livet är mycket större än så och ju mer jag har fått insikt om detta så har livet blivit till en mycket mer intressant och rolig upplevelse. Livet är en chans att växa som människa och ödet är som en hinderbana man ska ta sig igenom. Livet blir plötsligt en spännande utmaning.

Chanser kommer och går i livet… det är upp till var och en om man vill ta sina chanser i livet eller bara missa allt och streta med livet som om det vore något meningslöst. Men tänk noga på att när du står inför en chans och tänker just den där tanken… att just nu passar det inte. Kom då ihåg att just den där chansen kommer inte tillbaka.

Vill du verkligen missa den?

Ta hand om dig och var inte rädd för att ta chansen!

Kram

Rosemarie

Varför är vi så rädda för känslor?

Ja, varför är vi egentligen så otroligt rädda för känslor? För är det något andevärlden verkligen använder som en del av sitt arbete så är det just känslor av alla de slag. Så vill man möta andevärlden och lära sig av dem, då får man också vara redo för att möta just känslor.

Känslor finns i ett brett spektrum från de allra jobbigaste som vi helst inte vill ha just för att de är så fruktansvärt jobbiga, till de positiva som när allt kommer omkring faktiskt också skrämmer oss just för att även de kan bli riktigt jobbiga om de slår emot oss med sin fulla kraft. Svenskars förhållande till känslor är att de bara får vara i en lagom nivå. Vi ska vara lagom glada, lagom ledsna, lagom kära och lagom kåta, lagom mycket ångest och lagom mycket ilska. Det får inte bli för mycket av vare sig det ena eller andra för då sticker man ut, och det är något man aldrig får göra… att sticka ut.

Andevärlden är inte rädd för känslor, tvärtom så anser de att känslor av alla de slag är viktiga att få uppleva för de ger oss erfarenhet och får oss att växa. De är en viktig del av dessa utmaningar som finns på våra ödesvägar och utan alla dessa känslor så skulle ödet bli tämligen meningslöst. Allt får en mening just genom dessa känslor. Känslor kan lära så otroligt mycket om man bara våga möta dem och inse att de i sig inte är farliga.

Rädsla och ångest är inget vi tycker om. De är fruktansvärda känslor som utmanar oss till det yttersta. Jag vet för jag har själv levt med dessa känslor. Att gå fobiterapi och möta min största rädsla var en enorm utmaning. Till slut bröt jag ihop i gråt och tårarna bara sprutade på mig, men sen tog jag ett djup andetag och fortsatte med behandlingen. Panikångest har jag också provat på… 24 timmar om dygnet flera dagar i streck. Det var en utmaning som verkligen pressade mig till det yttersta, men samtidigt kan jag idag se tillbaka på den tiden och ändå känna tacksamhet för att jag fått prova på dessa känslor.

De var en del av mina utmaningar i detta liv och genom att möta dem så har jag ändå blivit en aning starkare människa. Erfarenheten har också gett mig ödmjukhet inför just hur starka känslor kan vara. Förståelse för hur andra människor känner och hur viktigt en utsträckt hand kan vara i dessa stunder.

Foto av cottonbro pu00e5 Pexels.com

Ilska är en känsla som inte bara skrämmer oss själva utan även andra. Här är det så lätt att gränser passeras och att ilska övergår till våld. Så att den känslan skrämmer är inte så konstigt. Men även ilska, hat och frustration är känslor som man behöver ta till sig. Att kunna se och acceptera även de behöver få finnas i våra liv. Problemet är inte att de finns där utan hur man hanterar dem. Även andevärlden kan känna enorm ilska, men inte går de och slår någon på käften för det. Ilska är något man behöver lära sig att ge utlopp för på ett sätt som skapar förändring, antigen hos en själv eller hos någon annan genom insikt om vad som orsakat ilskan.

Men hur är det då med alla positiva känslor som glädje, lycka och kärlek? Ja, även här finns en stor rädsla. För glädje kan man ju inte visa hur som helst, det är inte passande. Om man är för glad så kanske folk tycker man är konstig. Glädje och lycka är något man helst bara ska uppvisa under ordnade former genom att skriva ett glatt inlägg på Facebook eller genom att se lite käckt glad ut på väg till jobbet. Men att som vuxen vråla ut sin lycka eller glädje och hoppa jämfota mitt i den fullproppade mataffären ses inte fullt lika passande… då har man klivit över gränsen.

Kärlek är också en sån där känsla som man helst bara ska ha i lagom stor dos. Kärlek är ju en underbar känsla som man bara vill gödsla omkring sig med så länge den inte blir för stark… för även då blir kärlek till något skrämmande. Det är ju så gulligt att säga till den man älskar att ”åh, jag kan inte leva utan dig”… men helt ärligt… hur många älskar så starkt på riktigt? I de allra flesta fallen så är kärleken inte starkare än att man efter en tids sorg kan gå vidare med sitt liv och finna ny mening. Men tänk att möta kärlek som verkligen är så där stark att det inte går att leva utan den…. tänk att sitta där och komma till den insikten… den sårbarheten, den sorgen och den oerhörda smärtan… och nu är vi inne på den kanske svåraste känslan… sorgen. Stark kärlek leder lätt till stark sorg, kanske så stark att man plötsligt står där med insikten att den kärleken verkligen inte går att leva utan…det är en skrämmande känsla.

Foto av Josh Willink pu00e5 Pexels.com

Sorg är kanske den allra svåraste känslan just för att den kan man egentligen inte göra något åt. Det är en känsla som man bara kan möta genom att acceptera den och låta den vara en del av ens liv. Med tiden brukar man lära sig hantera smärtan så man kan gå vidare med livet.

Andevärlden är som sagt inte rädda för känslor utan använder sig av dem hela tiden för att på olika sätt ge oss budskap. De uppmuntrar oss gärna till att våga visa våra känslor och att vara ärliga med dem, inte bara mot andra utan framför allt mot oss själva. För det är när vi kan vara ärliga mot oss själva som vi kan börja förändra oss. Att börja lyssna på dessa känslor och att våga möta dem med en öppen famn och välkomna dem och de budskap som känslorna har. Har du ångest på väg till jobbet? Varför går du dit då? Varför gör du så mot dig själv? Varför lyssnar du inte på känslan och ger dig själv möjligheten till ett annat liv där du istället för ångest kan göra något med stolthet eller glädje?

Känslor är en del av livet och att gömma sig för dem eller hålla dem på en ”lagom” nivå är sällan ett vettigt liv att leva. Livet blir då bara ett livslång stretande genom en gråmulen novemberdag. Genom att våga möta dina känslor händer det plötsligt saker. Har du ångest? Bra, va härligt!!! Då har du ett fantastiskt tillfälle att fundera över varför du har ångest och vad du kan göra för att ändra på det som orsakar det. Har du rädsla? Bra, varför har du den? Vissa rädslor finns för att vi ska möta dem, andra rädslor ligger som en del av våran ödesväg för att hindra oss från att gå fel vägar i livet. Förstå din rädsla och du kan få en ökad förståelse för meningen med ditt liv.

Känslor är i sig inte farliga. De kan vara starka och helt underbara eller ibland fruktansvärt obehagliga. Det är dock när man kväser dem och stoppar undan dem som de sakta men säkert börjar tära och slita i oss på ett destruktivt sätt. Det är då de kan bli farliga för att de för oss in på tankar och handlingar som verkligen kan skada oss själva och andra.

Andevärlden finns alltid med oss och kan vägleda oss när vi möter dessa känslor. De kan hjälpa oss att förstå varför vi känner som vi gör och hjälpa oss att finna en lösning om vi inte kan hitta den på egen hand. Det enda vi behöver göra är att sluta vara ”lagom” och sluta hålla masken. Först då kan man ta första steget till att börja förändra sitt liv.

Så våga känna vad du faktiskt känner och låt känslorna vägleda dig.

Ha en underbar fortsättning på dagen!

Kram

Rosemarie

Livesändning med mediumet Peter Thorsell

Idag torsdag den 6 maj kl. 19.00 så har mediumet Peter Thorsell en livesändning på Facebook där du kan ställa fråga och få budskap från andevärlden.

Gå med i gruppen Andar & Medium | Facebook för att vara med du med.

För mer info om Peter Thorsell besök hans hemsida: Vägen till dig själv – Peter Thorsells Medial Kraft (wordpress.com)

Varmt välkommen att delta!!

Kram

Rosemarie

Min far och jag

Rädsla… enorm rädsla. Det är nog det ord som bäst kan beskriva vad jag kände för min pappa under min uppväxt. Alkohol i kombination med ett temperament som kunde explodera för minsta lilla skitsak och ett behov att att vara i krig med allt och alla gjorde att jag mest kände rädsla för honom.

Samtidigt så visste jag att det fanns en annan sida av honom. En dag så sa han till mig att han var så ledsen för vad han gjorde mot oss i familjen. Han ville oss inget illa, men allt blev bara så fel hela tiden. Han grät och jag förstod på något vis att han inte var en elak människa, bara en som inte kunde kontrollera sig själv. Och det sårade honom nog egentligen lika mycket som det sårade oss andra i familjen.

På något vis så var han ändå den som gav mig mest stöd när jag behövde det. Jag har alltid varit tjurskallig och gick min egen väg och han ställde sig egentligen aldrig i vägen… vilket andra i familjen åt andra sidan gärna gjorde. Nej, faktiskt så gav han mig sitt samtycke och lät mig gå utan bråk.

Dagen efter att min och makens första bröllopsdag så dog han. Jag var 23 år gammal då…och jag vet inte riktigt hur jag ska förklara känslorna då jag fick beskedet om hans död. Till viss del var det befrielse, en befrielse från rädslan. Samtidigt var det också en sorg över alla dessa sår som han orsakat på alla i familjen. En natt senare så besökte han min man i en dröm och bad om ursäkt för allt han gjort mot oss.

Med tiden så blev han en del av min värld genom att ofta vara med i mina drömmar. I början kunde jag känna rädsla för honom där också men med tiden så vande jag mig vid att han var där. Och en av de allra vackraste och finaste sakerna han gjorde för mig där var natten efter att jag sagt upp bekantskapen med min mamma. I drömmen stod jag där med en blomma i handen som jag fått av min mamma. Det var fullt med småkryp på växten och jag ville inte ha den. Han kom fram till mig och tog blomman ur min hand och sa ”Nu har du blivit vuxen”, sen gick han iväg med blomman och jag var fri. Det var faktiskt en enorm lättnad att han stöttade mig i mitt beslut.

När jag insåg min mediala förmåga så var han en av de första andarna som jag pratade med. Vi pratade ut… för första gången någonsin… och vilken befrielse det var. För oss båda antagligen. Jag kunde säga vad jag verkligen ville säga utan att behöva vara rädd för att åka på stryk och han kunde ge sin syn på saken. Vi blev vänner och han blev efter det den pappa som jag önskat att han hade varit i det verkliga livet.

Egentligen var han en fantastisk människa med ett liv som lätt skulle kunna göras till både bok och film. Ett sånt där liv som man tror skulle vara påhittat om man inte visste att det inte var det. Det intressanta är dessutom att han många gånger hade kusligt rätt om saker och ting. Enda saken han hade helt fel om var att han i livet föraktade alla som trodde på andar och spöken. Nu är han själv en ande och har en dotter och en svärson som talar med just andar och det har jag påpekat det för honom ett flertal gånger och han brukar svara med ett skratt: ”ingen är perfekt, till och med jag hade fel ibland”.

Hans ande bor med mig och min familj. Han är här och håller ett öga på oss alla och är den pappa som han borde ha varit i livet. Jag är glad att det blivit såhär och att vi kunnat lösa det som hände under min uppväxt. På något vis är jag ändå glad att jag haft den uppväxten för den gjorde mig trotts allt till den jag är idag. Allt var inte dåligt och allt var inte fel. Han lärde mig att det finns en enorm styrka i att gå sin egen väg här i livet. Man ska inte vara som alla andra, man ska vara sig själv.

Foto av KoolShooters pu00e5 Pexels.com

Efter hans död har jag bara besökt minneslunden där han ligger begravd en gång och det var bara för att min mamma skulle dit. På något vis skulle det kännas helt galet att gå dit igen. Det är ju bara hans aska som ligger där. Hans ande är alltid med mig vart jag än befinner mig och minnet av hans liv sitter i mitt eget huvud. Askan är bara aska, men hans ande är på riktigt. Jag vet dock att han snart kommer att lämna mig för att gå vidare med sitt. Han kommer att återfödas till en annan kropp och ett annat liv och frågan är om vi kanske någonsin möts igen vare sig på denna sida eller andra sidan. Sånt är livet.

Vad jag vill säga med detta är att relationer fortsätter även när någon dött och gått över till andra sidan. Det kan till och med bli en möjlighet till en bättre relation. En relation med lite större insikt och där kärleken kan läka såren från det fysiska livet. Det betyder inte att man måste förlåta allt som skett, tvärtom. Vissa saker går faktiskt inte att förlåta och vissa relationer ska man undvika lika mycket i det fysiska livet som på andra sidan. Men man ska inte vara rädd för att relationer som har problem i det fysiska livet måste fortsätta vara problematiska efter att den ena eller andra gått över till andra sidan. Vissa saker går att lösa till det bättre och det tycker jag är något som är viktigt att komma ihåg. Väldigt viktigt att komma ihåg.

Tack för att du tittade förbi! Önskar dig en trevlig fortsättning på dagen!

Kram

Rosemarie

Torghandlarvantar

Hejsan!

Letar du efter en present till morsdag?

Jag har dessa underbara torghandlarvantar stickade av ekologisk ull och alpacka silke (de svarta med mohair silke) med ett handgjort kort till.

De kostar 250 kr för ett par torghandlarvantar och ett kort. Porto tillkommer, eller om man vill hämta i Kramfors.

Det går naturligtvis bra att köpa bara torghandlarvantarna eller om du är intresserad av unika handgjorda kort.

Kontakta mig via mail till volansvag@hotmail.com

Önskar dig en underbar dag! ❤️

Kram

Rosemarie

Att ha andevärlden som lärare

Andevärlden har lärt upp mig till att bli en völva, men vad betyder det egentligen?

För att vara helt ärlig så hade jag inte en aning om att jag på något vis skulle vara medial mer än att jag ofta hade drömmar som helt klart handlade om andevärlden. Speciella hus och platser som ständigt återkom liksom djur som jagade mig i drömmarnas landskap. Vad dessa drömmer egentligen betydde hade jag oftast inte någon som helst aning om. Det var dock klart och tydligt att andevärlden försökte säga mig något, för jag har alltid vetat att andevärlden finns någonstans.

Intresset för andevärlden har dock funnits där. I många år studerade jag religionsvetenskap, medeltidshistoria med inriktning på det religiösa livet i medeltidens Europa och vikingatidens religion och kultur. Jag har till och med en magisterexamen i religionsvetenskap. Jag studerade för det kändes rätt där och då, men utan en aning om vart det skulle leda mig. När första barnet kom så slutade jag med studierna och la dem bakom mig som ett avslutat kapitel i mitt liv.

Så en dag var det dags för mig att upptäcka min mediala förmåga. I drömmarna hade jag en längre tid fått budskap om att stora förändringar skulle ske i mitt liv. Men inte fattade jag vad dessa förändringar skulle vara för något och aldrig hade jag kunnat gissa att det på något sätt skulle ha med andevärlden att göra. Så jag lullade runt helt ovetande om vad som skulle komma… trots alla förvarningar.

Sen satte det igång och det var rent ut sagt lite som att gå genom helvetet för att bli en annan person än jag var innan. Allt förändrades, hela jag gjordes om till en ny person. Låter det läskigt? Ja, det var nog ändå tur att jag inte visste vad som skulle ske i förväg för då hade jag nog sprungit åt andra hållet, men nu fanns egentligen inte det alternativet. I min lilla värld finns det bara en väg och det är framåt. Att hur jävligt saker och ting än må vara: att alltid gå framåt… det är väl det alla tidigare liv som krigare och soldat har gett mig… att alltid gå framåt över slagfältet.

Jag var tvungen att göra upp med det liv jag levt hittills för att kunna börja om på nytt med ett annat liv. Den städningen var tuff, men med facit i hand, väl behövlig. Och det var då som jag insåg att jag faktiskt hör andevärlden. Jättefånigt egentligen för jag har hört dem hela mitt liv, men förstod aldrig att det var andevärlden… jag trodde alltid att det var mina egna tankar. Så den stora förändringen var väl att lära mig märka skillnaden mellan mina och andevärldens tankar.

Så frågade andevärlden om jag ville bli en völva och jag tackade givetvis ja. Därefter började de lära upp mig. Upplägget är enkelt… jag frågar och de svarar. Oftast så leder de mig in på olika ämnen genom att se till att jag hör eller ser något som får mig att börja fråga. Jag fick lära mig att spå ödesvägar och att förstå ödesväven. Den är mäktigt och flera år senare så lär jag mig fortfarande nya saker om den. De har lärt mig hur andevärlden fungerar, vilket syfte den har… och vilket syfte vi i den fysiska världen har. Att se världen ur andevärldens perspektiv, vilket är något helt annat än vårt vårt mänskliga ”jag måste tjäna pengar och undrar vad vi ska äta till middag idag”-perspektiv.

Foto av HoliHo pu00e5 Pexels.com

Jag har fått äran att möta och tala med andeväsen av alla möjliga och omöjliga slag. Till och med en del som normalt sett inte talar med människor. Alla ha de hjälpt mig att skapa en bild av hur världen fungerar. Vissa saker har känts helt självklara, andra har varit stora nyheter och en del har varit lite svåra att ta till sig. Men med ett öppet sinne så har allt detta ändå blivit ett självklart liv för mig.

Min mediala förmåga handlar inte om att ta in andar och fråga om budskap eller hälsningar från andra sidan. Istället är det just att se världen ur det stora perspektivet och att hjälpa människor som gått vilse i denna värld att hitta rätt igen. Ödet har alltid varit självklart för mig, men att inse hur otroligt uppstyrt vissa saker kan vara har även förvånat mig. Ödet är en enorm kraft som styr över alla andeväsen i detta universum. Det förenar oss och ger vår existens mening, samtidigt som det ständigt utmanar oss.

Jag har alltså aldrig gått någon kurs eller läst någon bok om medial förmåga utan allt jag kan och vet det kommer från andevärlden. De är mina enda lärare. Så hur har det varit att ha dem som lärare? Tja…. de är bra lärare om man kan ta deras metoder. De tror mycket på praktisk erfarenhet så med jämna mellanrum ser de till att jag upplever och gör saker som på olika vis testar mig och utvecklar mig. Att misslyckas är en lika självklar del av att lära sig som att lyckas. De förklarar dock alltid varför saker och ting blev som det blev. De är också alltid där och stöttar mig oavsett om jag lyckas eller inte. Ibland är de hårda. En och annan utskällning har jag fått… flertalet gånger. Ibland skäller jag ut dem också…. sen skrattar vi tillsammans. Andevärlden har tålamod och förlåter. Huvudsaken är att man faktiskt också lär sig något… framför allt ödmjukhet och kärlek.

Jag skrev att jag blivit en ny människa och det har jag. För t ex 10 år sedan hade jag aldrig stått ut med att leva med coronapandemin. Det hade knäckt mig totalt att leva med risken att insjukna, att leva med isoleringen och att inte besöka en endaste fysisk affär på över 1 år. Begränsningarna hade tärt enormt, men tack vare andevärldens träning så har det fungerat riktigt bra. Rädslan finns där men inget jag tänker på. Begränsningarna har öppnat nya möjligheter och prioriteringar istället.

Nu förstår jag saker i mitt liv på ett helt annat sätt och det är enklare att ta alla svåra saker jag varit med om i livet för de har fått en mening. För så är det. Livet behöver utmaningar och prövningar för att bli meningsfullt. Och glädjeämnena i livet har fått en djupare och starkare betydelse de också. Kärlek har fått en ny betydelse för mig.

Från morgon till kväll och även på natten talar andevärlden med mig. Vi pratar om livet i andevärlden, den fysiska världen, vi pratar om morgondagen, gårdagen och varför saker och ting måste vara så komplicerat. Vi pratar nonsens och drar snuskiga skämt. Vi tittar på film tillsammans och diskuterar handlingen, vi samtalar om världens framtid och hur allt blev till. Stora ämnen och allmänt nonsens blandas om vartannat och till slut släcker jag lamporna och önskar alla andeväsen som befinner sig i detta hem en god natt. En ny dag med nya insikter och lärdomar väntar sedan och jag är alltid lika nyfiken på vad som kommer härnäst.

Tack för att du besökte min sida och läst mina ord! Varmt välkommen åter!

Kram

Rosemarie

I min egen lilla värld…

så bor jag bland vättar, troll och talande träd. Min bästa vänner är andeväsen som jag hela tiden pratar med som … min familj och mina bästa vänner.

Det fanns en tid då jag trodde att jag var ensam när jag inte såg någon omkring mig. Det fanns en tid då jag inte förstod att jag kunde tala med andeväsen, en tid då allt detta var främmande för mig… en tid då jag egentligen inte var mig själv.

Det fanns en tid då jag hela tiden kände mig vilsen på alla sätt och vis. Vilsen med vem jag var, vilsen med vad jag ville göra och vilsen med meningen med mitt liv. Så här med facit i hand så vet jag att jag varit medial ganska länge… varje gång jag var förbannad på något och gick runt i ren ilska och tänkte på hur jäkla ruttet allt var så dök det alltid upp en röst i mitt huvud som sa: meeeeen åt andra sidan… om man tänker ur det andra perspektivet så är det kanske inte så konstigt att det blivit så här… och så gick alltid ilskan ur mig. Ibland var den där förnuftiga rösten aningen irriterande.

När jag insåg min mediala förmåga så satte andevärlden igång med det stora träningsprogrammet som lärde mig till att bli en völva. De lärde mig inte bara hur man spår ödesvägar, de lärde mig också om meningen med allt, hur allt hänger samman, krafterna som finns i universum och den roll vi alla har ur det stora perspektivet. Jag lärde mig också att se det som finns omkring mig. Alla själar i människor, djur och växter, naturväsen, andeväsen, gudar och urväsen och att man aldrig, verkligen ALDRIG någonsin är ensam.

Foto av Pixabay pu00e5 Pexels.com

Allt detta har fått mig att förstå meningen med mitt liv, ja med allas liv egentligen. Detta har också gett mig ett nytt liv… ett liv som på inget vis är som följer några riktlinjer för det normala. Jag hjälper andeväsen lika mycket som jag hjälper människor, djur och växter. För ur andevärldens perspektiv så är vi alla jämlika och precis lika viktiga. Det betyder dock också att jag är just i min egen värld, en värld där det är lika självklart att ge hem åt en vätte som att ge ett hem åt en blomma eller en människa. När man vet hur framtiden ser ut för mänskligheten och hela andevärlden så inser man också allvaret i att välja våra handlingar. Där de flesta bara rycker på axlarna och vänder ryggen så stannar jag kvar och lyssnar.

Att vara völva är att veta mycket om det som sker ur det stora perspektivet. Att förstå meningen med denna värld och allt som existerar här. Därför måste jag medge att det ofta är mycket mer avkopplande att prata med andeväsen än människor. Andeväsen har också mycket humor så vi skrattar ofta. Ibland har vi olika åsikter om saker, men samtidigt går det alltid att diskutera och komma fram till att andevärlden för det mesta ( ja, enligt dem själva alltid ) har rätt.

Så här bor jag bland vättar, troll och en hel uppsjö med andeväsen. Vi lever tillsammans som en enda stor familj. Vi gör saker tillsammans och är alltid med varandra. De hjälper mig och jag hjälper dem och så förenas vi av kärleken till varandra.

Denna gemenskap finns hos dig också, lär dig att se dem, höra dem och tala till dem och du kommer också att inse att du aldrig, aldrig , aldrig någonsin har varit eller kommer att vara ensam. Att vi alla är omgivna av en hel familj med andeväsen. Det är rätt häftigt faktiskt.

Ta hand om dig och alla dina andeväsen!

Kram

Rosemarie

Drömmar del 3: Mardrömmar

En del av drömmarnas värld är mardrömmarna. De är drömmar som vi av olika anledningar upplever som obehagliga därför att de innehåller situationer eller känslor som påverkar oss starkt på ett negativt sätt. Alla drömmer mardrömmar till och från utan att det betyder något i sig, men om de är återkommande eller väldigt starka så behöver man titta lite närmare på dem.

Mardrömmar är ett namn som innefattar väldigt många olika former av drömmar. Jag kommer idag ett gå igenom tre olika former av källor till mardrömmar och hur man ska förhålla sig till dessa.

Foto av Meryl Katys pu00e5 Pexels.com

Den kanske vanligaste formen av mardrömmar är de som skapas av oss själva på grund av saker i våra tankar som påverkar oss även under sömnen. Stress, oror och psykisk ohälsa är sådant som lätt kan tränga sig in i drömmarnas värld och ge oss obehagliga drömmar. Känslan av att ständigt vara jagad och att aldrig räcka till påverkar även under sömnen och ger drömmar där man jagas eller förtärs av omgivningen. Bästa lösningen på denna form av påverkan är att man försöker ändra sitt liv så man får mer lugn och ro, dygnet runt.

Trauman hör också till denna typ av mardrömmar som kommer från ens eget inre. Trauman, både sådana som inträffat nyligen och sådana som inträffat så långt tillbaka att vi inte ens kan minnas dem, kan lämna djupa spår i drömmarnas värld. Om man vet med sig eller misstänker att det är ett trauma som ligger till grund för ens mardrömmar så är det viktigt att man söker professionell hjälp med att bearbeta traumat så man kan gå vidare med livet utan att tyngas ner av dessa upplevelser.

Foto av lalesh aldarwish pu00e5 Pexels.com

Mardrömmar kan också komma ifrån att andevärlden väldigt intensivt försöker att varna för något eller vill ge ett viktigt budskap. Dessa mardrömmar kan komma plötsligt utan att man kan se någon annan orsak till dem. Drömmarna innehåller då ett återkommande budskap eller mening. Målet är att ge en varning som förhoppningsvist kan ändra eller förhindra något från att ske. När andevärlden ser att budskapet gått fram eller när saker och ting inte längre kan ändras så försvinner mardrömmarna lika plötsligt som de kom.

Här är det också viktigt att veta att den som andevärlden väljer att ge mardrömmarna till inte nödvändigtvis är den person som budskapet är riktat till, utan att de väljer den i familjen som mest troligt kan ta emot budskapet. Är det väldigt viktiga budskap så är det viktigt att de kommer fram på ett eller annat sätt och andevärlden väljer då den som är mest mottagligt för att höra. Här är det viktigt att lyssna och ta till sig budskapet medan det finns tid att ändra det som behöver ändras. Ett medium eller kunnig medial person kan hjälpa att ta emot budskapet om man själv inte riktigt kan reda ut det.

Foto av Lucas Pezeta pu00e5 Pexels.com

Den tredje formen av mardrömmar är de som orsakas av andeväsen med negativa energier. Mardrömmarna blir då egentligen direkta upplevelser av hur andeväsendet försöker påverka din kropp och själ. Det kan vara att den försöker ta energi, skrämma bort eller bara finner nöje i att utöva makt och kontroll över en person. Om det är en sådan form av andeväsen som stör, märker man oftast av den även under sin vakna tid. Man känner en närvaro som får en att må dåligt både psykiskt och fysiskt. I värsta fall kan det förekomma direkt fysisk påverkan i form av slag eller klösningar.

Misstänker man att man har ett sådant andeväsen kring sig ska man genast söka hjälp av erfaret och kunnigt medium. Lösningen på problemet beror helt på vad för sorts andeväsen det är tal om. Ibland kan det räcka med att man skapar ett skydd runt sig själv eller sitt hem som blockerar andeväsendet och hindrar den från att komma i närheten. Ibland kan man ta bort andeväsendet och i andra fall är enda hållbara lösningen att de personer som bor på platsen flyttar därifrån. Det är dock viktigt att man hittar en lösning för om detta tillåts fortsätta under en längre tid kan det ge mycket negativ påverkan på både den psykiska och fysiska hälsan.

Så lyssna lika mycket på mardrömmarna som på de vanliga drömmarna. De säger allihopa viktiga saker till oss, ibland är de hälsningar från vårt inre och ibland är de budskap eller påverkan från andevärlden. Oavsett vad så berättar de saker för oss så vi behöver lyssna på för de ger oss en möjlighet att förändra våra liv till det bättre.

Så välkomna dina drömmar… både de vackra och de skrämmande.. och lyssna på dem, de har så mycket att berätta om man bara vågar lyssna.

Ta för att du tittade förbi!

Kram

Rosemarie

Drömmar, del 2: Lär dig använda drömmar

I drömmarna är vi en del av andevärlden. Ja, faktiskt så är man det i den bemärkelsen att i drömmarna är vi lika fria som andar i andevärlden. Allt kan hända, inget är omöjligt. Man kan vara en del av de mest märkliga äventyren och uppleva djupaste kärlek. I drömmarna kan man flyga likt en fågel eller simma i djupaste havet tillsammans med drakar. Det enda som hindrar är egentligen de inneboende rädslorna, samma som hindrar oss i livet har en tendens att smyga sig in i drömmarna och göra att man tvekar, rent av kanske tappar tron på sin egen förmåga.

Foto av Wellington Cunha pu00e5 Pexels.com

Hur kan man då göra om man vill komma närmare andevärlden genom sina drömmar? Jo, välkomna andevärlden och de budskap de har till just dig. Se gärna till att få tag på Carina Solöga Högmans böcker ”Djurens språk” och ”Växternas språk”. Dessa böcker är likt uppslagsböcker som du kan använda för att tolka andevärldens budskap till dig.

Innan du går och lägger dig för att sova så säg rakt ut till andevärlden att du gärna önskar ta emot budskap från dem och att du ska försöka lyssna. När du vaknar försök att komma ihåg vad du drömt och titta på vad det var allt handlade om både i stora drag, men också på de små detaljerna. Framför allt de underliga detaljerna för det är oftast där andevärlden lägger budskapen. Kanske såg du en get som hoppade studsmatta eller tog hand om en ledsen växt. Kanske sa någon i drömmen något till dig, något förvandlades, i så fall från vad till vad. Verkligen titta på detaljerna och också dina känslor i drömmen. Vart var du och hur kände du när du drömde denna dröm.

Sen gäller det att klura ut vad allt betyder. Det kan ta ett tag och kräver ofta att man håller på ett tag för att få fram just innebörden i sina egna drömmar. Det gäller också att lära sig vad som är budskap från andevärlden och den egna hjärnans arbete. Med tiden lär man sig att t ex vissa platser symboliserar ens inre på olika sätt. Djur och växter står för direkta budskap, men man ska också titta på vad djuren och växterna gör. Till exempel en häst står för frihet, men har den sadel och träns på sig är den inte fri utan begränsad, tvingad till underkastelse. Alltså något begränsar dig från att vara fri och göra det du innerst inne vill.

Foto av Missi Ku00f6pf pu00e5 Pexels.com

Med tiden kommer du att lära dig vad drömmarna vill säga dig och kan påverka ditt liv med hjälp av dem. Andevärlden kan ge dig vägledning, som hjälper dig att fatta beslut som är bra för dig och leder dig rätt på din unika ödesväg i detta liv. För det är vad andevärlden så gärna vill hjälpa oss med, att vi ska få modet och styrkan att göra det vi är ämnade att göra i detta liv. Att vi ska bli fria och vara dem vi innerst inne är.

Dröm meningsfulla drömmar!

Kram

Rosemarie