Att möta andevälden är oftast något fantastiskt. Att möta kärleken från de nära och kära man har på den andra sidan, att inse att de är inte borta, bara på en annan plats. Att möta glädjen hos naturväsen som lever omkring en och ta del av deras kärleksfulla tillvaro. Att känna tryggheten av sin guds närvaro och känna att man alltid har någon som kan ge vägledning vid sin sida. Att få ta del av en värld som är så makalös otrolig att det egentligen bara finns ett ord som kan beskriva känslan: magisk.
Ofta möter Peter och jag dock en annan sida av denna verklighet. Den när allt det underbara och fantastiska blir till rädsla och mörker. Den när andar blir till ett helvete.
När man känner av en närvaro som ger en rädsla och oro, en närvaro som skrämmer och en närvaro som börjar ta ifrån en. När man känner hur kroppen dräneras på energi och nätterna blir en mardröm. När man tappar all den glädje man en gång hade inom sig utan att förstå varför den försvinner. När man dag in och dag ut i månader, ja kanske år känner hur hopplösheten växer inom en och ljuset omkring en blir allt svagare. När man hör röster som inte talar med vänliga ord utan istället driver en till vansinne med hån och elakhet. När vare sig psykologer, behandlingsmetoder eller medicin hjälper och man står där hjälplös och övergiven.
När hemmet som borde vara den trygga platsen som ger vila och återhämtning blir till en plats man undviker att vara på. Där man känner obehaget växa och vare sig nya tapeter eller ny soffa kan få energierna att bli ljusare eller lättare. När barnen gråter för att de inte vågar vara ensamma i sitt rum och husdjuren aldrig får ro. När luften blir tung att andas och man hela tiden väntar på att något skrämmande ska hända.
Jodå, andevärlden kan skrämmas och andar kan bli till ett helvete och det som har förvånat både mig och Peter är hur många människor som lever med detta helvete dagligen.
För allt i andevärlden är inte kärlek, allt är inte omtanke och allt är inte glädje. Andevärlden är en kolossalt stor plats. Otroligt mycket större än man kan föreställa sig och i denna värld finns en fauna och flora av olika sorters andeväsen som alla har sin plats och roll i den balans som får andevärlden och vår fysiska värld att fungera som den ska.
Alla andar befinner sig inte heller på den andra sidan, en del är kvar i den fysiska världen och stör oss med sin oro och sin frustration över att inte komma vidare. En oro och en frustration som växer sig starkare med tiden likt ett rop på hjälp som hela tiden måste höja rösten för att någonsin bli hörd.
Vad gör man när man råkar ut för dessa andar som gör livet till ett helvete? Ja, en bra början är att söka hjälp hos någon med kunskap och erfarenhet av att arbeta med andar och andevärlden. Den viktigaste grunden är att alltid ta reda på vad som hänt för att sedan därefter kunna finna en lösning på problemet. Ingen ande är den andre lik och det som fungerar i ett fall kan vara helt meningslöst i ett annat.
Oftast finns en anledning till att man har dessa störande andar omkring sig. Ett vanligt problem är man har bosatt sig på en plats där dessa andar redan finns och att de påpekar sin existens. I vissa fall kan man ta bort dessa andar, men det finns också fall där andarna behöver få stanna kvar för att de hör samman med platsen och att det istället är människan som behöver flytta på sig.
Ett annat vanligt förkommande problem är att personer öppnat upp sig mot andevärlden och släppt in alla andar som svarat. Att göra så är alltid en risk då andevärlden är en enormt stor plats med en så enorm mängd andar och andeväsen att det inte går att föreställa sig. Här är det därför viktigt att man lär känna sina närmaste andar och att man i första hand bara vänder sig till dem man känner när man öppnar upp mot andevärlden.
Ett problem för många människor är att förstå och acceptera att vi människor inte har kraften eller förmågan att kontrollera andevärlden. Det är inte alltid vi människor som har rätten att bestämma över andar, det är inte alltid man kan styra och ställa och få saker att lösa sig på det vis som passar oss människor bäst. Det finns många krafter som är större och starkare än oss och kommer alltid att förbli det. Därför behöver vi människor ibland acceptera att det är vi som behöver lyssna och flytta på oss.
För det mesta är mötet med andevärlden en fantsikt och underbar upplevelse, men det finns också en annan sida och den sidan ska man inte blunda för. Det är först när man förstår den sidan som man kan förstå de problem som många upplever i sitt möte med andevärlden.
Det är också viktigt att man söker hjälp om man upplever problem. Den negativa stress och oro som dessa andar ger är inte bra att leva med en längre tid. Den hindrar en från att leva det liv man egentligen borde leva, den tar bort kraften och glädjen till livet på ett sätt som gör att man lätt hamnar i depression.
Andar kan bli ett helvete, men lösningar finns så att man inte behöver leva med helvetet för alltid.
Ta hand om dig och tack för att du tittade förbi!
Kram
Rosemarie
Völvans väg 