Ge mig budskap

Det var en dag då jag tog fram mina tarotkort och satt med dem framför mig. Jag satt där och tänkte och tänkte. Inom mig fanns en gnagande fundering eller bättre sagt ett tvivel på om det jag redan hade fått i svar från andevärlden verkligen stämde. Så där satt jag med korten framför mig och pendeln i min hand, redo att ställa frågorna som fanns i mitt huvud.

När jag skulle ställa min första fråga så tog det dock stopp, för jag insåg att jag hade ju faktiskt redan ställt den frågan ett par veckor tidigare och tja… inget hade förändrats på den fronten egentligen mer än att jag själv hade börjat tvivla lite mer på om svaret jag hade fått då verkligen kunde stämma. Samma var det med nästa fråga och sedan frågan efter det. Samtidigt så började jag fundera mer och mer över mitt eget beteende: varför satt jag där och ville ställa frågor som jag redan hade fått svar på?

För så är det ju ganska ofta… man ställer frågor till andevärlden och ber om budskap om och om och om och om igen. Mest egentligen bara för att det är så kul att få ett litet meddelande från andra sidan bara för att det är ju så kul att de är där på andra sidan och kan göra det. Lite som ett roligt spel där man köper lott efter lott i väntan på att få den där stora vinsten med ett underbart budskap från andevärlden där de säger att imorgon blir du rik, lycklig och slipper alla världens bekymmer för all framtid.

Andevärlden svarar så gott de förmår, men ändå blir vi aldrig nöjda. För ändå så frågar vi om och om igen om dessa budskap och väntar på att få höra något vi inte redan har hört. Budskap, privata sittningar, seanser, fråga om ödesväg, lägga tarotkort, fråga med pendel, titta i kaffesumpen eller be om tecken. Ja, det finns inget stopp och inga begränsning på hur mycket vi ber andevärlden om i jakten på det där budskapet som vi önskar.

Men vad händer egentligen? Om man nu redan fått ett budskap från andevärlden, vad har man egentligen gjort med det budskapet? Lyssnat och följt det till punkt och pricka… eller…. kanske bara gått vidare utan att göra något alls?

Om andevärlden ger dig ett budskap och säger att du måste flytta, separera från din partner , börja plugga och byta jobba… vad händer sen? Jo, det är ju helt upp till oss. Det är helt upp till oss att lyssna på andevärlden och göra som de råder och när det är avklarat, då är andevärlden redo att komma med nya budskap som visar fortsättningen på livets väg.

Men om man inte lyssnar på det andevärlden säger. Om man inte flyttar utan väljer att bo kvar, om man gifter sig med partnern istället för att gå isär, om man inte börjar plugga och aldrig byter jobb…. ja, vad finns då mer att säga? Ingenting och det är just vad som händer.

Foto av RODNAE Productions pu00e5 Pexels.com

Ju mer man inte gör det som andevärlden ger budskap om desto tystare blir det från andra sidan. Tystare och tystare och svårare att få fram några budskap i huvud taget. Det spelar ingen roll hur bra medium eller sierska man går till, svaren blir bara svårare och svårare att få.

Lustigt nog så leder det oftast till att vi söker mer och mer för vi vill så gärna ha mer… bara för sakens skull. Men om man aldrig gör det andevärlden säger så finns det ju inte någon anledning för andevärlden att ge fler budskap för att det finns ju inget mer att säga. Det är först när man gör det andevärlden säger som nya dörrar öppnas i ens liv och med det så finns det nya budskap och tecken att ge från den andra sidan.

Att be andevärlden om budskap handlar många gånger bara om att söka deras uppmärksamhet och tigga om deras närvaro. Vilket man aldrig behöver göra för de finns ju alltid där vid vår sida, dygnet runt. De är ju alltid där och det är först när man kan inse det som man kanske också kan inse hur viktiga dessa budskap som andevärlden faktiskt är och hur viktigt det är att man lyssnar, tar till sig och gör det andevärlden råder oss till att göra.

Budskapen ändras dock inte förens vi själva ändrar oss och det är först efter att vi ändrar oss som vi kan få nya budskap.

För att återgå till ögonblicket då jag satt där med tarotkorten framför mig så satt jag där ett tag och funderade på mina frågor som jag egentligen redan hade ställt till andevärlden och fått svar på. Till slut tog jag upp tarotkorten och la dem tillbaka i sin låda och hängde pendeln runt min hals igen och gick iväg.

Ta hand om dig!

Kram

Rosemarie

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: