Du vet om att vi finns

Vissa gör mer väsen än andra, så är det bara och har man sju vättar i sitt hem ja då är det dem man hör och känner av. För de är alltid med och vill undersöka. Vad är det och varför? Det är de stora frågorna och försöker man ge sig in i en diskussion om tid ja… då är man sysselsatt ett bra tag och det slutar alltid med att man ger upp. Att förklara för någon som helt saknar tidsbegrepp vad tid är… ja det är en utmaning på alla sätt och vis.

Vättarna har en helt obeskrivlig glädje och nyfikenhet som alltid får mig att skratta. I deras värld finns det inga problem… ja förutom om ölen skulle ta slut och det inte skulle bli någon fredagsöl. Det skulle vara väldigt tråkigt. Så för säkerhetsskull så vill vättarna titta in i kylskåpet för att se om det finns öl så det räcker till på fredag. Fast den lilla burken med öl som står i kylskåpet den är en gåta… för det är ju bara en halv ölburk… vart har den andra halvan av ölen tagit vägen och hur ska vi kunna hitta den? Och så begrundar de problemet och är sysselsatta med att komma på ett svar.

Sist vi besökte skogsfrun i skogen så försökte vättarna smyga med sig en vätte från skogen så att den också få se hur kul vi har det här hemma och provsmaka hallonsylt och öl. Varesig trollet eller älvorna som bor hos oss frågar så mycket eller hittar på så mycket saker som vättarna gör. Tyvärr så leder det ofta till att de liksom lite hamnar i skymundan. Vi vet ju att de finns här hemma och jag tar med mig stenar till trollet från ställen vi besöker och plockar då och då blommor till älvorna.

Det var dock en dag som jag gick en promenad och mötte en vittra som jag insåg att vättarnas festliga liv inte bara märks här hemma. Även hon hade hört att vättarna hos oss hade det väldigt festligt och var väldigt glada och lyckliga. Då fick jag genast dåligt samvete. Jösses så tokigt att vi pratar så mycket med vättarna och att de får så mycket uppmärksamhet medan trollet och älvorna tyvärr inte riktigt får det ( fast vi vet att trollet är med vättarna för det mesta så den är ju med den också).

Vittran tittade upp på mig med förvåning och sa då något som jag aldrig tänkt på:

– Men du vet ju om att de finns där och det är det som är viktigast.

Hon fortsatte: de allra flesta människorna går bara förbi oss, de vet inte om att vi finns och de bryr sig inte om oss. De har glömt bort oss, men du vet att vi finns och du tänker på oss. Det är det viktigaste. Så berätta för andra människor om oss så fler förstår att vi finns, det är så du hjälper oss.

Jag blev ganska förstummad av detta svar för helt ärligt har jag inte tänkt ur det perspektivet tidigare. Att bara vetskapen om deras existens skulle vara så betydelsefull för dessa väsen. Vid lite närmare eftertanke så inser jag den sorgliga sanningen. Det är nog ytterst få som ser dessa väsen och bemöter dem med glädje och vänskap på det vis som vi gör i vår familj. Det måste också vara väldigt frustrerande för dessa väsen att hela tiden vara osynliga och hela tiden leva med vetskapen att ingen egentligen bryr sig om dem.

Förr i tiden så var människorna medvetna om att det fanns andeväsen i naturen som man behövde visa hänsyn till. Man kunde inte bara hugga ner träd, göra sönder mark eller jaga djur i skogen utan att först be om lov. Man visste att det fanns andra som levde där, men idag har de allra flesta människor tappat bort denna vetskap och med det så skadar vi många gånger dessa naturväsen bara genom vår okunskap.

Människor röjer, klipper, hugger och dödar utan att ägna någon större tanke åt att växter och träd har lika mycket själ som vi människor. Att djur och insekter har samma rätt att få leva i sitt hem som vi människor har. Att allt… även det som vi människor bara ser som värdelös mark faktiskt har ett värde för dem som lever där.

Naturen är heller inte bara skogen eller den orörda ängen. Nej, naturen är överallt för hela jorden är egentligen inget annat än natur i olika former. Till och med där höghusen av betong står och marken är täckt av asfalt så finns natur och med det så finns också andevärlden och andeväsen där. Det är först när man ser och förstår att det finns något överallt som man kan förstå hur mycket oreda vi människor skapar i denna värld bara genom att inte bry sig om något annat än oss själva och vår egen vinning.

Vättarna ser dock detta, likaså trollen, älvorna, vittrorna och skogsfrun. Jättarna och näcken, för att inte tala om gårdstomtarna som tynar bort när jordbruken läggs ner. De och alla andra väsen som är en del av naturens skyddsandar de ser och de oroas av våran okunskap. För de vet vad som händer om människan förstör naturen så mycket att naturens skyddsandar inte längre kan leva lyckligt där, de vet att platsen blir en olycklig plats för allt levande, även för människor. En plats där ingen mår bra.

Så öppna ögonen och titta dig omkring. Se på träden, se på grässtråna, se på insekterna och se på djuren och med lite tur så får du kanske även syn på dem som råder över naturen. De väljer själva vem de vill visa sig för eller prata med, de väljer själva vem de vill bli vän med. Oavsett om du ser dem eller ej, så var medveten om att de finns där och börja visa hänsyn. Det är bästa sättet att hjälpa dem göra sitt jobb: att hela platsen där de lever så att allt levande kan må bra där…… även människor……även du. Fundera på det.

Kram

Rosemarie