Mediala barn

Det var en kväll då min son skulle somna. Vi låg där i sovrummet och jag hade sjungit barnvisor och han skulle till att somna, men det gick inte för han var orolig. Plötsligt sa han att det stod en spöke vid fotändan av sängen. Själv hade jag inte utvecklat min mediala förmåga än så när han sa detta till mig så blev jag verkligen livrädd. För det stod ju ingen där vad jag kunde se.

Jag ropade på min man, som kom in och bekräftade att det mycket riktigt stod en ande där vid fotändan, men att den bara ville väl. Den var där för att se efter oss. Det var ingen fara, det var inget konstigt alls.

Båda våra barn började se andar runt 2 års ålder och behöll den förmågan under något år innan den sedan försvann och nu är det endast genom drömmar som andevärlden talar till dem. Men jag har många gånger funderat på vilken tur våra barn har som har föräldrar som är mediala och som alltid har kunnat förklara för dem vad det är de ser eller upplever. Det är inte alla barn som har det så.

Ofta hör man om barns oro för monster under sägen och hur föräldrarna försöker bevisa att det inte finns på riktigt, hur man använder nattlampor för att rummet inte ska bli för mörkt och läskigt och hur man tittar runt för att visa att det finns ju inget där. Men sällan har jag hört någon säga att barnen behöver tas på allvar för det de ser mycket väl kan vara på riktigt. För vuxna vet inte allt och ser inte allt.

Foto av Ryan Miguel Capili pu00e5 Pexels.com

Den största utmaningen är att som icke-medial förälder kunna bemöta sitt mediala barn på bra sätt. Personligen tycker jag att grunden för detta är att alltid lita på sitt barn och att ta barnet på allvar. Om ett barn säger att det finns något där, ja, då finns det där oavsett om man själv kan se det eller inte. Genom att göra det så lär man barnet att det den ser, hör och upplever är på riktigt. Jag vet själv hur svårt det kan vara att kanske framför allt möta sin egen rädsla för det man själv inte kan se. Att tänja på gränserna för sitt egen tro eller vetande är en enormt stor utmaning.

Är man själv medial så är det lättare att möta ett barns upplevelser. Man kan bekräfta och förklara. Här blir den stora utmaningen istället att förklara för barnet att inte alla kan se och höra. Förr eller senare kommer det att komma någon som ifrågasätter och tycker att mediala personer bara är påhitt och trams. Att ge sitt barn styrkan att fortsätta tro på sig själv och sina upplevelser oavsett vad andra tycker eller tänker om det.

Medial förmåga kommer och går hos barn. De barn som inte är menade att vara mediala växer förmågan bort hos tidigt. De som ska vara mediala kan ha viloperioder då förmågan ligger i träda i väntan på att bli återuppväckt. En viktigt del för att kunna återuppliva sin mediala förmåga är dock många gånger just tron på sig själv. Att det man ser och hör är på riktigt, även om andra omkring en tycker det är bara knas och fantasi.

Så om du möter ett barn som säger att den ser ett spöke eller kanske har en låtsaskompis. Våga säg till barnet: jag lyssnar på dig och jag tror på det du säger. Det är något som verkligen kan skapa skillnad.

Tack för att du tittade förbi!!!

Kram

Rosemarie

Medial utvecklingskurs

Att vara medial handlar inte bara om det mediala utan även om förståelse för hur andevärlden fungerar. Vi kommer att hjälpa dig med att utvecklas och hjälpa dig att hitta ditt sätt att arbeta medialt.

Vi erbjuder en kurs där du kan utveckla din medialitet över Skype, första kurstillfället är en introduktionsträff (kostnadsfritt), max 8/tillfälle, 10/3 19:00 – 20:30 & 14/3 14:00 – 15:30. Vi går igenom vad andevärlden är och hur är vi är sammanlänkade med dem, vad som händer efter att vi dör. Vi pratar också om vad medial förmåga innebär och hur man kan utveckla sin mediala förmåga, vi kommer även att ha enkla prova på övningar. Vi som håller i kursen är Peter Thorsell och arbetar som medium och Rosemarie Grobosch Thorsell, völva upplärd av andevärlden.

Foto av Simon Migaj pu00e5 Pexels.com

Detta är vad som kursen innehåller:

  • Information om andevärlden:
    Vad är andevärlden och hur är vi sammanlänkade med dem.
    Vad är syftet med våra liv.
    Vad händer efter att vi dör.
    Vad är naturväsen, hur ser de ut, vad kan de hjälpa oss med och vad kan vi hjälpa dem med.
    Gudar och olika andeväsen
    Själsfränder och andra sammanlänkade själar
  • Ödet, ödesvägarna och meningen med livet
  • Övningar som öppnar upp sinnena så som syn, hörsel, känsla i det mediala
  • Seans: vad ska vi tänka på och hur går det till.
  • Privat sittning, vad ska vi tänka på och hur går det till.
  • Att få fram bra budskap.
  • Överföring av andar :
    Vad ska vi tänka på att ta reda på innan vi för över andar och hur för vi över andar på bästa sätt. Du kommer om tillfälle finns få vara med och föra över en ande.
  • Reningar:
    Hur gör vi när vi tar bort dåliga energier och hur gör vi när vi lägger dit nya bra energier. Du kommer om tillfälle finns få vara med och rena.
  • Healing, hur fungerar healing och hur ger man det på bästa sätt

Målet med avslutad kurs är en bred förståelse för andevärlden och de olika andeväsen som omger oss. Hur man utvecklar sin mediala förmåga genom att stärka sitt samarbete med andevärlden. Att finna sin personliga mediala kraft och utveckla förmågan att använda den.

Vi har kurser: onsdagar 19:00 – 20:30, max 5 deltagare, startar 17 mars,
söndagar 10:30 – 12:00, max 5 deltagare, startar 21 mars. Anmälan sker via medialkraft@hotmail.com eller sms 076-228 96 78

8 tillfällen till en kostnad på 2300 kronor inklusive moms.

Introduktionstillfället är gratis, vill du sedan fortsätta kursen så betalar du in 2300 varav 500 är anmälningsavgift och betalas inte tillbaka. Vid sjukdom eller andra olyckliga omständigheter som förhindrar deltagande kan avgiften utom anmälningsavgiften betalas tillbaka. Läkarintyg eller annat giltigt intyg ska uppvisas. Vi innehar f-skatt sedel, organisationsnummer: 969790-5280.

Varmt välkomna

Peter Thorsell & Rosemarie Grobosch Thorsell

Peter Thorsell Medial kraft och Völvans väg

En riktigt läcker drömfångare. 😀

Idag gjorde jag klart den här riktigt läckra drömfångaren i svart med röda och silvriga detaljer.

Ringen är 20 cm i diameter och längden på hela drömfångaren är 48 cm. I tre av hängena sitter det silver hjärtan med vingar på. Och de röda pärlorna är lätt silverglittriga.

Denna är till salu för 200 kr pp och som alltid så laddar jag den med personligt anpassad energi till den som ska ha den i sitt hem innan jag skickar iväg den. 😀

Stort tack för att du tittade in! ❤️

Kram

Rosemarie

Har du frågat?

Har du frågat andevärlden och fått svar? Har du lyssnat på svaret? Riktigt lyssnat?

Det är ju så roligt att få svar från andevärlden, jag menar ärligt alltså, det är ju skitkul!!! Någon vecka innan jul så hade barnen och jag julpysslat och limmat en träbit på ett snöre som skulle bli ett pynt, men den blev inte klar. Så det var bara en träbit i ett snöre. Barnen satt där och höll snöret och sa att den ser ju ut som en pendel. Så vi började ställa frågor och mycket riktigt så svarade andevärlden. Träbiten i snöret började svänga i cirklar och sedan byta till fram och tillbaka allt eftersom de svarade ja eller nej på frågorna som barnen frågade. Hela familjen testade träbiten i snöret och ställde frågor och fick svar. Det var ju jätteroligt. Mest för barnen som nu fick prova på att göra som mamma, för jag använder min pendel hela tiden.

Barnen frågade en massa frågor om julaftonen och huruvida de skulle få julklappar… och ja, så höll vi på ett tag och tyckte det var så roligt att den där lilla hemmagjorda pendeln fungerade så otroligt bra. För det är ju så roligt att kunna ställa frågor till andevärlden och FAKTISKT få svar! Efter ett tag tröttnade barnen på leken och sprang iväg för att leka något annat.

Foto av Pixabay pu00e5 Pexels.com

Och precis så är det ofta med oss vuxna också. Det är ju så roligt att ställa frågor och att få dessa svar, men det svåra är inte att ställa frågorna till andevärlden utan att faktiskt också lyssna på svaren man får. Att förstå hur otroligt viktiga dessa svar faktiskt är. För andevärlden svarar inte bara för skojs skull…lite sådär på måfå…lite hur som helst.. de svarar med ett syfte och det syftet är att hjälpa oss.

Andevärlden sitter på en kunskap som vi människor bara kan drömma om. Andevärlden saknar tid och rum och med det så kan de se allt i samma ögonblick. De kan se ditt liv från att du föddes till att du dör, varje val, varje handling, varje ögonblick av glädje och av sorg. De kan se allt som hänt i dina tidigare liv och även se hur dina kommande liv kommer att se ut. All denna kunskap besitter andevärlden och varje svar de ger har till syfte att hjälpa oss på vår resa mot fulländningen.

Därför får vi ibland svar som vi kanske inte riktigt hade tänkt oss. Svar som vi helt ärligt egentligen inte riktigt vill lyssna på för de betyder att vi måste ta tag i oss själva och göra något åt vår situation på riktigt. Svar som svider för att de tvingar oss att inse att vi inte gör allt rätt, svar som visar att vi inte är så perfekta som vi vill tro att vi är. Svar som får oss att inse att våra prioriteringar och val inte är så viktiga som vi tror att de är. När andevärlden håller upp spegeln så vi kan se oss själva i den så vill vi oftast bara blunda och springa iväg för att leka en annan lek.

Andevärlden håller inte upp spegeln bara för att roa oss utan de gör det av ren kärlek och viljan att hjälpa oss. De lyckas dock bara om vi själva också väljer att titta i spegeln och ser vad det är andevärlden vill visa. Att förstå att dessa knepiga budskap som vill att vi ska förändra oss själva eller våra liv är till för att hjälpa oss må bättre med oss själva. Andevärlden bryr sig inte om pengar eller prylar, de bryr sig om oss för dem vi är. Det är den renaste formen av kärlek som de försöker ge oss. En kärlek som inte bryr sig om ålder, utseende, social status eller vår personliga brister. En kärlek som vill få oss att se oss för vad vi verkligen är: någon värd att älskas och någon som är värd att få växa till en bli något mer än vi tror att vi är.

Så nästa gång du frågar och får ett svar… ett sånt där svar som du kanske inte riktigt vill ta åt dig… spring inte iväg då för att hitta en annan lek, utan stanna kvar och fortsätt lyssna. Kanske får du svaret som du innerst inne önskar, svaret som hjälper dig att hitta ett nytt perspektiv, ett nytt liv, en ny möjlighet.

Att fråga efter kärlek är enkelt, det svåra är att ta emot den och våga lita den.

Ta hand om dig!

Kram

Rosemarie

Nya drömfångare

Två nya drömfångare har blivit till. Den första är en av mina älvor. Jag kallar dem det för de är så ljusa, skira och fjäderlätt likt älvor som dansar.

Och det är ju så svårt att fotografera dessa ljusa drömfångare mot de ljusa väggarna här hemma. Det fick bli mot det svarta golvet.

Den här är hela 75 cm lång och så fin med prismor i hängena.

Den andra blev en mindre drömfångare i svart och blå. Självklart med döskallar i hängena, jag tycker de passar så bra till dessa svarta drömfångare.

Nu ska jag återgå till pyssel ordet och göra några fler drömfångare.

Ha en trevlig fortsättning på dagen!

Kram

Rosemarie

Då vi gick vilse

Livet är en vandring… en resa och ja, vi vill ju så gärna att våra liv ska vara en enkel solskenspromenad i gott sällskap med ljuvliga blommor längs vägen och frisk doft av havet i luften. Man måste ju kunna njuta av livet, det är ju meningen med livet, eller hur??? Vi strävar och längtar ständigt efter en enklare tillvaro där vi bara kan njuta av livet, så härligt, så underbart och så fullständigt meningslöst….

Ja, frågar man andevärlden så svarar de att ett sådant liv är fullkomligt meningslöst, slöseri och bortkastad tid. Livet ska vara något som får oss att utvecklas i våra själar. Något som ger själen styrka, mod, beslutsamhet och förmågan att ta kontroll över sig själv. Livet behöver vara en utmaning, det är därför vi har ödesvägarna.

För ca 10 år sedan var min man och jag uppe i Funäsdalen och fjällvandrade. Vi hade hittat en ny led som vi inte hade gått tidigare. Den var väl markerad både på vår karta och längs leden så vi gick där en vacker sommardag när solen sken och det var så där lagom varmt och behagligt för att gå en tur. Vi kom fram till slutmålet och åt vår mat innan vi bestämmde oss för att gå tillbaka en annan väg än vi kommit på.

Det var en annan led som enligt kartan och beskrivningen inte var lika välmarkerad, men när vi började gå den så tyckte vi ändå att det gick bra. Vi gick och gick och det var tydligt att det inte var så vanligt att någon gick den vägen för stigen var knappt synligt och det blev längre och längre mellan markeringarna på träden.

Så kom vi ut på en myr där stigen blev smalare och smalare, men samtidigt hade vi inte heller sett att stigen svängt av åt något håll så vi fortsatte framåt… det fanns ju ingen annanstans att gå. Framåt… framåt… stigen blev till en smal upptrampad djurstig och vi hittade inte längre några markeringar på träden, ännu en myr och när vi vände oss om insåg vi att nu hade vi nog hamnat fel… till och med våra egna spår var osynliga.

Så där stod vi mitt i en skog utan en aning om vart vi skulle gå. Vandringsleden var uppenbarligen helt borta, vi hade missat den på något vis och vi kunde inte gå tillbaka för vi visste inte exakt hur vi hade gått över myren. Bakåt såg vi heller inget mer än bara skog. Framåt däremot så kunde vi se taken på några av husen i Mittådalen. Vi var väl bekanta med vägen dit och visste att om vi bara gick mot byn så skulle vi ha bilvägen på vår vänstra sida och då skulle det bara vara att gå ut på den och tillbaka till bilen och så var det problemet löst…. trodde vi…

Vi gick ner mot byn och efter ett tag så började vi faktiskt höra när bilar körde på vägen. Vi blev så glada för nu var det ju bara att gå mot vägen. Vad vi dock inte insåg var hur otroligt mycket vatten det fanns mellan skogen och vägen. Vi gick längre och längre och hur vi än försökte nå vägen så gick det inte för allt vatten.

Så vi gick längre och längre och marken blev allt fuktigare och plötsligt stod vi på en myr med djupa fåror av vatten och vi visste att nu var vi framme vidutkanten av Mittådalen, men ändå kunde vi inte ta oss till vägen utan att riskera fastna i myren. Till slut insåg vi att ända vägen därifrån var genom att hoppa från grästuva till en annan, över breda vattenfåror och plumsa genom blöt mossa för att till slut äntligen…. jag kan verkligen inte beskriva hur otroligt lättade vi var när vi gick över någons tomt och sedan stod vi ute på vägen. Vilken lycka!!!

Nu var det bara att gå tillbaka till bilen. Vi gick och gick… aldrig har nog den vägen varit så lång som den var där och då och jo, vi har åkt med bil där många gånger… det är en lång väg även med bil. Skorna skavde, ryggsäckarna likaså, ryggarna var helt förstörda och jag hade fruktansvärt ont i mitt ena knä. Vi gick och gick och gick och gick. Så utmattade, inget vatten och ingen mat, vi gick och gick tills vi efter några timmar kom till bilen.

Jag har varit i fjällen många gånger och vandrat mycket. Jag har tyckt det var underbart att gå dagar med strålande sol då allt varit enkelt, men ingen av de turerna kommer jag ihåg om jag ska vara ärlig. Däremot när vi gick vilse…. det kommer jag alltid att komma ihåg så länge jag lever.

Därför är ett problemfritt liv helt meningslöst, något man glömmer på en gång. Ett liv fyllt med utmaningar däremot, det är något man kan ta sig igenom och minnas. Det blir något värdefullt just för att det var en prövning. Det underbara med ödet och ödesvägarna är dessutom att de är meningen att man ska klara dem… det kan vara en tröst om man känner att man står inför en enorm utmaning… det är faktiskt meningen att man ska klara den om man bara vågar ta sig an den och tar lärdom av misstagen.

När jag ser och spår ödesvägar så märker jag att många har lite svårt att förstå det knepiga med dem. Att man behöver göra saker som man inte riktigt vet hur man ska göra, att behöva ta utmaningen för att kunna nå målet och framför allt att man på olika sätt behöver övervinna sig själv. Det är lika svårt som att gå vilse i fjällen, men precis som min man och jag visste att om vi bara hittade till bilvägen så skulle vi kunna ta oss hem, så är meningen med ödesvägen att man ska klara den. Andevärlden hjälper, stöttar och hejar på så gott de kan för de vill verkligen att vi ska klara våra utmaningar.

Livet behöver vara som att gå vilse, för om man aldrig någonsin går vilse så kommer man aldrig få chansen att hjälpa sig själv genom att hitta rätt.

Tack för att du tittade förbi!!!

Kram

Rosemarie

Drömmar

Drömmar är verkligen spännande för drömmar kan vara så mycket mer än bara drömmar… Ja, det är ju ingen nyhet, men jag tycker drömmar är så otroligt spännande. För mig var drömmarna där jag först kom i kontakt med andevärlden. Det var där de berättade saker för mig, fast jag oftast inte hade en aning om vad det var de ville säga mig. Jag har med åren lärt mig att det finns de där vanliga drömmarna som hjärnan själv kokar ihop för att bearbeta det ena eller det andra. Sen finns de där drömmarna som andevärlden dirigerar och skapar för att ge budskap.

När jag flyttade hemifrån så fick jag så gott som varje natt drömmar om björnar. De jagade mig på alla tänkbara vis och jag har nog mött varje sorts björn som det existerar på denna jord. Jag lyckades aldrig förstå vad dessa björnar skulle betyda, men det höll på i flera år innan dessa drömmar byttes ut mot andra sorters drömmar. Då var det istället hus som var centrala. Hus och platser som hade haft stor betydelse för mig under min uppväxt. Hela tiden återkom dessa platser i mina drömmar. Det var som om jag aldrig lämnat min uppväxt för varje natt återvände jag till de platser där jag hade varit som barn.

I samband med att jag upptäckte min mediala förmåga så bytte drömmarna åter karaktär och började mycket tydligt att förmedla direkta budskap till mig. Vanligtvis om vad som skulle ske den kommande dagen. Med tiden har jag också lärt mig en hel del om drömmar och hur man kan tyda dem. Det är inte helt enkelt för drömmarnas symbolik är starkt sammankopplat med en persons inre känslor, problem och tankar. Att kliva in i en dröm är att möta sig själv ur andevärldens perspektiv. Därför kan det vara svårt för en utomstående att tyda drömmar.

Jag har frågat andevärlden mycket om just drömmar och varför de aldrig kan vara rakt på sak, utan att dessa budskap som de ger i drömmarna bäddas in i symboler och metaforer. Svaret de gav mig är att det inte är enkelt att skapa en dröm, det går inte att göra det hur som helst. De måste använda vad som finns till hands i personens huvud utifrån minnen och känslor. Så de gör sitt bäst för att skapa budskap av vad som finns tillgängligt.

Foto av u4e00 u5f90 pu00e5 Pexels.com

Just det där med känslor är dessutom så otroligt häftigt. Har du också ibland haft drömmar som liksom hänger sig kvar på en under hela dagen. Den där känslan som finns kvar och man liksom längtar tillbaka till den där känslan som man hade i drömmen. Det är så otroligt häftigt när det händer.

En sån där känsla som andevärlden en gång gav mig var när jag drömde att jag befann mig i en skog, det var natt och mörkt men jag var hemma i skogen så det var tryggt att vara där. Men så hörde jag oljudet av maskiner, fruktansvärt oljud och det kom närmare och närmare och jag visste att de där maskinerna skulle jämna min skog, mitt hem med marken och jag behövde fly, men jag ville inte. Det var en sådan sorg och förtvivlan i den drömmen.

När jag vaknade så begrundade jag vad den drömmen kunde betyda och insåg att andevärlden ville visa mig hur ett naturväsen upplever det när människor förstör skogen med sina skogsmaskiner. Det var verkligen en hemsk upplevelse.

För så är det också: alla drömmar förespår inte positiva saker. Det finns också många varningar om svåra saker som antigen kommer att ske, eller som andevärlden försöker förhindra genom att varna i drömmen. Att lyssna på drömmar kan faktiskt i speciella fall vara skillnad på liv och död.

Därför kan även den som inte är medial i övrigt få budskap från andevärlden. Det kan vara väldigt viktigt att budskap eller idéer kommer till rätt person i rätt tidpunkt oavsett om den ens tror på andevärlden. Även till små barn kan andevärlden ge budskap, så det är viktigt att man lyssnar inte bara till sina egna drömmar utan även till de som ens barn eller partner har.

Drömmar är fantastiska och själv ser jag varje kväll fram emot de kommande drömmarna för om man bara lär sig förstå dem är ett fantastiskt sätt att utveckla sig själv med hjälp av andevärlden. Om inte annat så har man något att fundera på hela dagen…. vad var det den där drömmen betydde egentligen???

Sov gott och dröm spännande drömmar!

Kram

Rosemarie

Den sista drömfångaren..

Jag hann göra år 2020. Det blev också den allra snyggaste drömfångaren jag gjort hittills enligt mitt tycke.

Beställaren önskade sig en drömfångare i svart och röd och med döskallar och jag hade de perfekta pärlorna för att göra den. Då jag gillar att återanvända saker så kommer alla pärlor från gamla smycken som jag tagit isär.

Den är helt unik i sitt slag då de röda pärlorna nu är slut. Så jag hoppas att denna drömfångare kommer att tjäna sin ägare väl. 😀

Tack för att du tittade in!

Jag önskar dig ett gott nytt år!

Kram

Rosemarie

Drömfångare i svart och turkos

En ny drömfångare blev klar idag. Denna gången använde jag helt underbara pärlor i skiftande färger. Drömfångaren påminner om de vackra färgerna från kosmiska formationer.

Det är en stor drömfångare med ringar i storlekarna 20,15 och 10 cm.

Hängen är dekorerade med de färgade pärlorna och svarta glaspärlor i olika storlekar, samt äkta fjädrar så att drömfångaren går att ladda med energi.

Den här säljes för 250 kr plus porto. Innan jag skickar iväg den laddar jag den med personligt anpassad energi.

Om du är intresserad så kontakta mig på volansvag@hotmail.com.

Ha en trevlig fortsättning på dagen! ❤️

Kram

Rosemarie

Vem fan tror på andar???

Jamen alltså seriöst, vem fan tror på andar och att det ska finnas en andevärld, som man kan se och prata med och sen dessutom skuttar det runt tomtar och troll??? Då har man ju minst två skruvar lösa och lider av för livlig fantasi. Ja men eller hur!!!!

Alltså jag ska vara helt ärlig… jag är otroligt vetenskaplig av mig. Jag har studerat psykologi, pedagogik, sociologi, religionsvetenskap, religionshistoria, biologi, fysik, medeltidshistoria och tyska. Jag har lärt mig att ifrågasätta allt… jag menar verkligen allt.

Jag har verkligen ifrågasatt att det skulle finnas något som en andevärld, gudar, naturväsen och dessutom förmågan att kunna se och höra dem. För seriös, vem tror på sånt?

När min man och jag köpte vår första gemensamma bostad så fick vi ganska snabbt lära oss vad andevärlden kan göra. På den tiden var vare sig han eller jag speciellt mediala. Det var mest i drömmar som vi ibland kunde få budskap. I alla fall: vi hade en gammal byrå i vår hall och på den satt tunga järnhandtag. Alltså verkligen tunga handtag och om man lyfte upp handtagen och sedan släppte dem så slog de emot byrån så det sa ”klonk”. En kort tid efter att vi flyttat in i vår bostad började det låta ”klonk”.

”Klonk, klonk, klonk” morgon som kväll… varje dag. Vi var inte i närheten av byrån, nej ingen var där…ändå sa det ”klonk”. En granne var på besök hos oss och såg plötsligt hur ett av handtagen lyftes upp och sedan föll ned med ett ”klonk”. Så det var inte bara vi som upplevde detta: nej, det höll på hela tiden även när vi hade besök.

En dag stod jag och duschade. Toalettdörren var låst och jag hade duschdraperiet fördraget. Plötsligt såg jag en skugga klart och tydligt. Den gick förbi duschen mot handtvättfatet. Jag tog för givet att det var min man och började prata med honom, men fick inget svar. Jag var klar med duschandet och skulle ut genom dörren… men den var låst.

Jag gick till min man som satt i andra ändan av huset och frågade varför han inte hade svarat när jag pratade med honom…men han bara tittade å mig: nej, jag har inte varit på toan. Jag har suttit här hela tiden och spelat. MEN JAG SÅG JU SKUGGAN!!!! Klart och tydligt.

Klonkandet och annat som hände blev allt intensivare så vi tog till oss budskapet från andevärlden och flyttade därifrån. I vårt nya hem så stod byrån återigen i hallen, men under de 15 år den stod där kom det inte ett endaste lilla ”klonk” från den.

När jag sedan upptäckte min egen mediala förmåga så ifrågasatte jag den hela tiden. För helt ärligt… hur är det ens möjligt att höra andevärldens svar inom sig själv???

Min man och jag pratade om att åka iväg en vecka. Så gick jag en promenad och pratade som vanligt med andevärlden när de sa till mig att det är viktigt att ni åker till det just det där stället. Jaha, frågade jag … varför då? Jo, ni ska förhindra en olycka. Den FÅR INTE ske och bara ni kan stoppa den. Andevärlden berättade exakt vad det hela handlade om, vilka personer det rörde sig om och hur vi skulle förhindra olyckan. Jaja tänkte jag… säger ni det så….

Vi gjorde som andevärlden sa: vi åkte till stället… min man höll sina seanser och privata sittningar och när allt var klart så frågade jag honom: Helt ärligt… var det någon där som ens var något i närheten av det andevärlden sagt till mig? Min man tittade förvånat på mig och svarade ”självklart… det trodde jag du förstod”.

Jag var helt förbluffad… allt det andevärlden hade sagt stämde till 100 %. Budskapet var nu lämnat och det var som en lättnandes suck bland andarna. Senare kontakt med personerna visade att olyckan verkligen var stoppad. Hur var det ens möjligt att lyckas med något sådant?

För att inte tala om när vi var uppe i fjällen och jag skadade mitt ena knä…rejält. Det var första dagen och vi skulle gå upp för ett berg. På vägen ner bar jag min dotter på ryggen och då blev belastningen för stor så något skadades i ena knäet. Rejält! För jösses vad jag fick ont, en fruktansvärd smärta så fort jag bara rörde mig en millimeter. Det blev värre och värre och bara att ligga ner och andas gjorde ont till slut.

Dagen därpå var det lika illa så min man gav mig lite healing i några minuter. Knäet kändes genast bättre och jag kunde gå i alla fall. Knäet blev sedan bättre och bättre under dagen och nästa dag var smärtan borta. Jag kunde gå och bära min dotter på ryggen igen och det var som om skadan aldrig hade funnits.

Det här är bara tre händelser som egentligen inte borde kunna ske. Ett tung järnhandtag borde inte kunna resa sig upp av sig själv och släppas ner med ett klonk, jag borde under inga som helst omständigheter kunna vet saker om för mig helt främmande människors liv och förhindra saker att ske i annan del av landet och ett skadat knä borde under inga omständigheter kunna läka på bara en dag. Ändå så är det just detta som har hänt.

Nej, jag tror inte heller på andevärlden…. istället VET jag numera att andevärlden finns. Jag vet att det andevärlden säger till mig faktiskt stämmer och jag vet att man med energi från andevärlden kan skapa riktiga mirakel. Fortfarande förvånas jag ofta över hur otroligt allt är, för det är verkligen otroligt, men sant. Just som häromdagen då jag låg helt stilla i sängen och tittade på drömfångaren ovanför… den var också helt stilla. Jag sa…. kan ni få den att röra sig…. kan vi väl sa andevärlden och så började den sakta men säkert att vrida sig fram och tillbaka, fram och tillbaka. 🙂

Ja, man upphör aldrig att förundras.

Kram

Rosemarie