Nya drömfångare

Två nya drömfångare har blivit till. Den första är en av mina älvor. Jag kallar dem det för de är så ljusa, skira och fjäderlätt likt älvor som dansar.

Och det är ju så svårt att fotografera dessa ljusa drömfångare mot de ljusa väggarna här hemma. Det fick bli mot det svarta golvet.

Den här är hela 75 cm lång och så fin med prismor i hängena.

Den andra blev en mindre drömfångare i svart och blå. Självklart med döskallar i hängena, jag tycker de passar så bra till dessa svarta drömfångare.

Nu ska jag återgå till pyssel ordet och göra några fler drömfångare.

Ha en trevlig fortsättning på dagen!

Kram

Rosemarie

Då vi gick vilse

Livet är en vandring… en resa och ja, vi vill ju så gärna att våra liv ska vara en enkel solskenspromenad i gott sällskap med ljuvliga blommor längs vägen och frisk doft av havet i luften. Man måste ju kunna njuta av livet, det är ju meningen med livet, eller hur??? Vi strävar och längtar ständigt efter en enklare tillvaro där vi bara kan njuta av livet, så härligt, så underbart och så fullständigt meningslöst….

Ja, frågar man andevärlden så svarar de att ett sådant liv är fullkomligt meningslöst, slöseri och bortkastad tid. Livet ska vara något som får oss att utvecklas i våra själar. Något som ger själen styrka, mod, beslutsamhet och förmågan att ta kontroll över sig själv. Livet behöver vara en utmaning, det är därför vi har ödesvägarna.

För ca 10 år sedan var min man och jag uppe i Funäsdalen och fjällvandrade. Vi hade hittat en ny led som vi inte hade gått tidigare. Den var väl markerad både på vår karta och längs leden så vi gick där en vacker sommardag när solen sken och det var så där lagom varmt och behagligt för att gå en tur. Vi kom fram till slutmålet och åt vår mat innan vi bestämmde oss för att gå tillbaka en annan väg än vi kommit på.

Det var en annan led som enligt kartan och beskrivningen inte var lika välmarkerad, men när vi började gå den så tyckte vi ändå att det gick bra. Vi gick och gick och det var tydligt att det inte var så vanligt att någon gick den vägen för stigen var knappt synligt och det blev längre och längre mellan markeringarna på träden.

Så kom vi ut på en myr där stigen blev smalare och smalare, men samtidigt hade vi inte heller sett att stigen svängt av åt något håll så vi fortsatte framåt… det fanns ju ingen annanstans att gå. Framåt… framåt… stigen blev till en smal upptrampad djurstig och vi hittade inte längre några markeringar på träden, ännu en myr och när vi vände oss om insåg vi att nu hade vi nog hamnat fel… till och med våra egna spår var osynliga.

Så där stod vi mitt i en skog utan en aning om vart vi skulle gå. Vandringsleden var uppenbarligen helt borta, vi hade missat den på något vis och vi kunde inte gå tillbaka för vi visste inte exakt hur vi hade gått över myren. Bakåt såg vi heller inget mer än bara skog. Framåt däremot så kunde vi se taken på några av husen i Mittådalen. Vi var väl bekanta med vägen dit och visste att om vi bara gick mot byn så skulle vi ha bilvägen på vår vänstra sida och då skulle det bara vara att gå ut på den och tillbaka till bilen och så var det problemet löst…. trodde vi…

Vi gick ner mot byn och efter ett tag så började vi faktiskt höra när bilar körde på vägen. Vi blev så glada för nu var det ju bara att gå mot vägen. Vad vi dock inte insåg var hur otroligt mycket vatten det fanns mellan skogen och vägen. Vi gick längre och längre och hur vi än försökte nå vägen så gick det inte för allt vatten.

Så vi gick längre och längre och marken blev allt fuktigare och plötsligt stod vi på en myr med djupa fåror av vatten och vi visste att nu var vi framme vidutkanten av Mittådalen, men ändå kunde vi inte ta oss till vägen utan att riskera fastna i myren. Till slut insåg vi att ända vägen därifrån var genom att hoppa från grästuva till en annan, över breda vattenfåror och plumsa genom blöt mossa för att till slut äntligen…. jag kan verkligen inte beskriva hur otroligt lättade vi var när vi gick över någons tomt och sedan stod vi ute på vägen. Vilken lycka!!!

Nu var det bara att gå tillbaka till bilen. Vi gick och gick… aldrig har nog den vägen varit så lång som den var där och då och jo, vi har åkt med bil där många gånger… det är en lång väg även med bil. Skorna skavde, ryggsäckarna likaså, ryggarna var helt förstörda och jag hade fruktansvärt ont i mitt ena knä. Vi gick och gick och gick och gick. Så utmattade, inget vatten och ingen mat, vi gick och gick tills vi efter några timmar kom till bilen.

Jag har varit i fjällen många gånger och vandrat mycket. Jag har tyckt det var underbart att gå dagar med strålande sol då allt varit enkelt, men ingen av de turerna kommer jag ihåg om jag ska vara ärlig. Däremot när vi gick vilse…. det kommer jag alltid att komma ihåg så länge jag lever.

Därför är ett problemfritt liv helt meningslöst, något man glömmer på en gång. Ett liv fyllt med utmaningar däremot, det är något man kan ta sig igenom och minnas. Det blir något värdefullt just för att det var en prövning. Det underbara med ödet och ödesvägarna är dessutom att de är meningen att man ska klara dem… det kan vara en tröst om man känner att man står inför en enorm utmaning… det är faktiskt meningen att man ska klara den om man bara vågar ta sig an den och tar lärdom av misstagen.

När jag ser och spår ödesvägar så märker jag att många har lite svårt att förstå det knepiga med dem. Att man behöver göra saker som man inte riktigt vet hur man ska göra, att behöva ta utmaningen för att kunna nå målet och framför allt att man på olika sätt behöver övervinna sig själv. Det är lika svårt som att gå vilse i fjällen, men precis som min man och jag visste att om vi bara hittade till bilvägen så skulle vi kunna ta oss hem, så är meningen med ödesvägen att man ska klara den. Andevärlden hjälper, stöttar och hejar på så gott de kan för de vill verkligen att vi ska klara våra utmaningar.

Livet behöver vara som att gå vilse, för om man aldrig någonsin går vilse så kommer man aldrig få chansen att hjälpa sig själv genom att hitta rätt.

Tack för att du tittade förbi!!!

Kram

Rosemarie

Drömmar

Drömmar är verkligen spännande för drömmar kan vara så mycket mer än bara drömmar… Ja, det är ju ingen nyhet, men jag tycker drömmar är så otroligt spännande. För mig var drömmarna där jag först kom i kontakt med andevärlden. Det var där de berättade saker för mig, fast jag oftast inte hade en aning om vad det var de ville säga mig. Jag har med åren lärt mig att det finns de där vanliga drömmarna som hjärnan själv kokar ihop för att bearbeta det ena eller det andra. Sen finns de där drömmarna som andevärlden dirigerar och skapar för att ge budskap.

När jag flyttade hemifrån så fick jag så gott som varje natt drömmar om björnar. De jagade mig på alla tänkbara vis och jag har nog mött varje sorts björn som det existerar på denna jord. Jag lyckades aldrig förstå vad dessa björnar skulle betyda, men det höll på i flera år innan dessa drömmar byttes ut mot andra sorters drömmar. Då var det istället hus som var centrala. Hus och platser som hade haft stor betydelse för mig under min uppväxt. Hela tiden återkom dessa platser i mina drömmar. Det var som om jag aldrig lämnat min uppväxt för varje natt återvände jag till de platser där jag hade varit som barn.

I samband med att jag upptäckte min mediala förmåga så bytte drömmarna åter karaktär och började mycket tydligt att förmedla direkta budskap till mig. Vanligtvis om vad som skulle ske den kommande dagen. Med tiden har jag också lärt mig en hel del om drömmar och hur man kan tyda dem. Det är inte helt enkelt för drömmarnas symbolik är starkt sammankopplat med en persons inre känslor, problem och tankar. Att kliva in i en dröm är att möta sig själv ur andevärldens perspektiv. Därför kan det vara svårt för en utomstående att tyda drömmar.

Jag har frågat andevärlden mycket om just drömmar och varför de aldrig kan vara rakt på sak, utan att dessa budskap som de ger i drömmarna bäddas in i symboler och metaforer. Svaret de gav mig är att det inte är enkelt att skapa en dröm, det går inte att göra det hur som helst. De måste använda vad som finns till hands i personens huvud utifrån minnen och känslor. Så de gör sitt bäst för att skapa budskap av vad som finns tillgängligt.

Foto av u4e00 u5f90 pu00e5 Pexels.com

Just det där med känslor är dessutom så otroligt häftigt. Har du också ibland haft drömmar som liksom hänger sig kvar på en under hela dagen. Den där känslan som finns kvar och man liksom längtar tillbaka till den där känslan som man hade i drömmen. Det är så otroligt häftigt när det händer.

En sån där känsla som andevärlden en gång gav mig var när jag drömde att jag befann mig i en skog, det var natt och mörkt men jag var hemma i skogen så det var tryggt att vara där. Men så hörde jag oljudet av maskiner, fruktansvärt oljud och det kom närmare och närmare och jag visste att de där maskinerna skulle jämna min skog, mitt hem med marken och jag behövde fly, men jag ville inte. Det var en sådan sorg och förtvivlan i den drömmen.

När jag vaknade så begrundade jag vad den drömmen kunde betyda och insåg att andevärlden ville visa mig hur ett naturväsen upplever det när människor förstör skogen med sina skogsmaskiner. Det var verkligen en hemsk upplevelse.

För så är det också: alla drömmar förespår inte positiva saker. Det finns också många varningar om svåra saker som antigen kommer att ske, eller som andevärlden försöker förhindra genom att varna i drömmen. Att lyssna på drömmar kan faktiskt i speciella fall vara skillnad på liv och död.

Därför kan även den som inte är medial i övrigt få budskap från andevärlden. Det kan vara väldigt viktigt att budskap eller idéer kommer till rätt person i rätt tidpunkt oavsett om den ens tror på andevärlden. Även till små barn kan andevärlden ge budskap, så det är viktigt att man lyssnar inte bara till sina egna drömmar utan även till de som ens barn eller partner har.

Drömmar är fantastiska och själv ser jag varje kväll fram emot de kommande drömmarna för om man bara lär sig förstå dem är ett fantastiskt sätt att utveckla sig själv med hjälp av andevärlden. Om inte annat så har man något att fundera på hela dagen…. vad var det den där drömmen betydde egentligen???

Sov gott och dröm spännande drömmar!

Kram

Rosemarie

Den sista drömfångaren..

Jag hann göra år 2020. Det blev också den allra snyggaste drömfångaren jag gjort hittills enligt mitt tycke.

Beställaren önskade sig en drömfångare i svart och röd och med döskallar och jag hade de perfekta pärlorna för att göra den. Då jag gillar att återanvända saker så kommer alla pärlor från gamla smycken som jag tagit isär.

Den är helt unik i sitt slag då de röda pärlorna nu är slut. Så jag hoppas att denna drömfångare kommer att tjäna sin ägare väl. 😀

Tack för att du tittade in!

Jag önskar dig ett gott nytt år!

Kram

Rosemarie

Drömfångare i svart och turkos

En ny drömfångare blev klar idag. Denna gången använde jag helt underbara pärlor i skiftande färger. Drömfångaren påminner om de vackra färgerna från kosmiska formationer.

Det är en stor drömfångare med ringar i storlekarna 20,15 och 10 cm.

Hängen är dekorerade med de färgade pärlorna och svarta glaspärlor i olika storlekar, samt äkta fjädrar så att drömfångaren går att ladda med energi.

Den här säljes för 250 kr plus porto. Innan jag skickar iväg den laddar jag den med personligt anpassad energi.

Om du är intresserad så kontakta mig på volansvag@hotmail.com.

Ha en trevlig fortsättning på dagen! ❤️

Kram

Rosemarie

Vem fan tror på andar???

Jamen alltså seriöst, vem fan tror på andar och att det ska finnas en andevärld, som man kan se och prata med och sen dessutom skuttar det runt tomtar och troll??? Då har man ju minst två skruvar lösa och lider av för livlig fantasi. Ja men eller hur!!!!

Alltså jag ska vara helt ärlig… jag är otroligt vetenskaplig av mig. Jag har studerat psykologi, pedagogik, sociologi, religionsvetenskap, religionshistoria, biologi, fysik, medeltidshistoria och tyska. Jag har lärt mig att ifrågasätta allt… jag menar verkligen allt.

Jag har verkligen ifrågasatt att det skulle finnas något som en andevärld, gudar, naturväsen och dessutom förmågan att kunna se och höra dem. För seriös, vem tror på sånt?

När min man och jag köpte vår första gemensamma bostad så fick vi ganska snabbt lära oss vad andevärlden kan göra. På den tiden var vare sig han eller jag speciellt mediala. Det var mest i drömmar som vi ibland kunde få budskap. I alla fall: vi hade en gammal byrå i vår hall och på den satt tunga järnhandtag. Alltså verkligen tunga handtag och om man lyfte upp handtagen och sedan släppte dem så slog de emot byrån så det sa ”klonk”. En kort tid efter att vi flyttat in i vår bostad började det låta ”klonk”.

”Klonk, klonk, klonk” morgon som kväll… varje dag. Vi var inte i närheten av byrån, nej ingen var där…ändå sa det ”klonk”. En granne var på besök hos oss och såg plötsligt hur ett av handtagen lyftes upp och sedan föll ned med ett ”klonk”. Så det var inte bara vi som upplevde detta: nej, det höll på hela tiden även när vi hade besök.

En dag stod jag och duschade. Toalettdörren var låst och jag hade duschdraperiet fördraget. Plötsligt såg jag en skugga klart och tydligt. Den gick förbi duschen mot handtvättfatet. Jag tog för givet att det var min man och började prata med honom, men fick inget svar. Jag var klar med duschandet och skulle ut genom dörren… men den var låst.

Jag gick till min man som satt i andra ändan av huset och frågade varför han inte hade svarat när jag pratade med honom…men han bara tittade å mig: nej, jag har inte varit på toan. Jag har suttit här hela tiden och spelat. MEN JAG SÅG JU SKUGGAN!!!! Klart och tydligt.

Klonkandet och annat som hände blev allt intensivare så vi tog till oss budskapet från andevärlden och flyttade därifrån. I vårt nya hem så stod byrån återigen i hallen, men under de 15 år den stod där kom det inte ett endaste lilla ”klonk” från den.

När jag sedan upptäckte min egen mediala förmåga så ifrågasatte jag den hela tiden. För helt ärligt… hur är det ens möjligt att höra andevärldens svar inom sig själv???

Min man och jag pratade om att åka iväg en vecka. Så gick jag en promenad och pratade som vanligt med andevärlden när de sa till mig att det är viktigt att ni åker till det just det där stället. Jaha, frågade jag … varför då? Jo, ni ska förhindra en olycka. Den FÅR INTE ske och bara ni kan stoppa den. Andevärlden berättade exakt vad det hela handlade om, vilka personer det rörde sig om och hur vi skulle förhindra olyckan. Jaja tänkte jag… säger ni det så….

Vi gjorde som andevärlden sa: vi åkte till stället… min man höll sina seanser och privata sittningar och när allt var klart så frågade jag honom: Helt ärligt… var det någon där som ens var något i närheten av det andevärlden sagt till mig? Min man tittade förvånat på mig och svarade ”självklart… det trodde jag du förstod”.

Jag var helt förbluffad… allt det andevärlden hade sagt stämde till 100 %. Budskapet var nu lämnat och det var som en lättnandes suck bland andarna. Senare kontakt med personerna visade att olyckan verkligen var stoppad. Hur var det ens möjligt att lyckas med något sådant?

För att inte tala om när vi var uppe i fjällen och jag skadade mitt ena knä…rejält. Det var första dagen och vi skulle gå upp för ett berg. På vägen ner bar jag min dotter på ryggen och då blev belastningen för stor så något skadades i ena knäet. Rejält! För jösses vad jag fick ont, en fruktansvärd smärta så fort jag bara rörde mig en millimeter. Det blev värre och värre och bara att ligga ner och andas gjorde ont till slut.

Dagen därpå var det lika illa så min man gav mig lite healing i några minuter. Knäet kändes genast bättre och jag kunde gå i alla fall. Knäet blev sedan bättre och bättre under dagen och nästa dag var smärtan borta. Jag kunde gå och bära min dotter på ryggen igen och det var som om skadan aldrig hade funnits.

Det här är bara tre händelser som egentligen inte borde kunna ske. Ett tung järnhandtag borde inte kunna resa sig upp av sig själv och släppas ner med ett klonk, jag borde under inga som helst omständigheter kunna vet saker om för mig helt främmande människors liv och förhindra saker att ske i annan del av landet och ett skadat knä borde under inga omständigheter kunna läka på bara en dag. Ändå så är det just detta som har hänt.

Nej, jag tror inte heller på andevärlden…. istället VET jag numera att andevärlden finns. Jag vet att det andevärlden säger till mig faktiskt stämmer och jag vet att man med energi från andevärlden kan skapa riktiga mirakel. Fortfarande förvånas jag ofta över hur otroligt allt är, för det är verkligen otroligt, men sant. Just som häromdagen då jag låg helt stilla i sängen och tittade på drömfångaren ovanför… den var också helt stilla. Jag sa…. kan ni få den att röra sig…. kan vi väl sa andevärlden och så började den sakta men säkert att vrida sig fram och tillbaka, fram och tillbaka. 🙂

Ja, man upphör aldrig att förundras.

Kram

Rosemarie

Även den som helar behöver helas

Allt började med att jag såg en video på Youtube med massor av underbara bilder av naturen ute i det vilda. Orörd av människor, fri, vacker och fylld av ren magi. Så vacker, så ren, så lugn och så helande för kropp och själ bara att se bilderna.

Frost och dimma vid Långsele badplats

Jag gick ut och satte mig på min gräsmatta. Tittade ut över husen, gatorna, bergen och allt som ligger framför mig och kände lite sorg. Tänk om jag hellre skulle bo långt ute på landet, långt från all civilisation och bara vara ett med naturen, istället för denna plats i utkanten av en stad.

Andevärlden satte sig bredvid mig, de som är mina vänner, min familj och vägvisare och de svarade mig.

”Att älska den vilda orörda naturen är så otroligt lätt. Allt är ju bra där. Där naturen är stark, frisk, hel och där är även andevärlden stark. Där frodas energierna, där finns kraften och där är allt som det ska vara.

Men här där du bor finns också natur. Träden, buskarna, växterna, djuren, insekterna och andevärlden bor här också. Men de måste kämpa när människorna förstör, inte ser dem och ytterst sällan förstår. Det är just här du behövs!

Det är här naturen och andevärlden behöver dig för att hela och skapa en bättre värld. Därför är du här och du har redan börjat med ditt arbete.”

Ja, jag tänkte på den korta tid jag bott här i mitt nya hem. De väsen jag lärt känna och hjälpt på olika vis. Ljuset jag skapar bara genom att mata fåglarna, tala med träden och fråga trollet hur det står till idag.

Naturen är inte bara det vilda och orörda, nej naturen är överallt runtomkring oss. Men även naturen behöver helas annars kan den inte hela oss. Det vi ger naturen kan den ge tillbaka till oss om vi bara börjar se att den finns överallt runtomkring oss.

Varje träd är en själ som vill leva, varje blomma vid asfalten vill locka humlor, fåglarna letar mat och djuren försöker hitta sin plats bland människorna. Andevärlden finns där också: vättarna i skogsdungen, trollet vid stenen, älvorna som sjunger för blommorna och skogsfrun som vakar över alla sina barn.

Alla kämpar de i en värld där människor oftast bara ser sig själva och sina egna behov istället för att fråga allt det som finns omkring dem: hur mår du och hur kan jag hjälpa dig?

Så jag tackar för att återigen ha fått lära mig hur viktigt det är att se världen ur andevärldens perspektiv. Vi människor lockas så lätt av allt det vackra att vi missar det viktiga.

Långsele badplats

Jag är glad och tacksam för min plats på jorden och hoppas så att jag kan hjälpa denna plats till att bli lite mera hel. Men tänk du också på hur du kan hjälpa naturen att bli lite mera hel där du bor. Du kanske också får nya vänner i form av både träd, humlor och andeväsen, de är ju alla lika viktiga precis som du och jag.

Ha en underbar fortsättning på dagen! ❤️

Kram

Rosemarie

Hoppsan….

Jag råkade radera hela min hemsida…. men inget ont som inte för med sig något gott.

Ja, alltså helt ärligt så var jag så less det förra webbhotellet för det gick inte ens att skriva ett blogginlägg utan att behöva kontakta supporten. Men när jag bestämde mig för att byta webbhotell så bara råkade hela hemsidan raderas och det var bara att kavla upp ärmarna och göra en ny.

Ja, helt ärligt så var det inte så dåligt för jag gillar den här nya hemsidan bättre och framför allt: det går att lägga upp bilder!!!! Tänk att man kan bli så glad för så lite.

Det är lite nytt upplägg här på nya sidan. Nu kommer jag kontinuerligt lägga upp mina handgjorda skapelser under fliken hantverk. Ödesvägar spår jag som vanligt. En nyhet är dock att jag kommer erbjuda hjälp med naturväsen. Både i form av att lära ut om naturväsen i verkligheten och även erbjuda hjälp med att lösa problem som kan uppstå om man förstör för naturväsen.

Jag jobbar mer och mer med energier och laddar allt jag skapar med olika energier för att tex skapa skydd eller ge mer energi där det saknas. Mer om detta kommer att komma i början på nästa år då mycket nytt kommer att skapas.

I väntan på att vaccin ska komma mot covid-19 så ligger alla mina föreläsningar om ödesvägar nere, liksom mycket av det mesta jag tänkt göra, men har du frågor eller funderingar kring ödet eller andevärlden så är det bara att kontakta mig så hjälper jag med svar.

Jag har provat att hålla två föreläsningar via skype, vilket har varit otroligt kul och lärorikt. Det är alltid lika kul att se människor känna igen sig i det jag säger och hur glada de blir när de får svar på sina frågor om ödet, andevärlden och meningen med livet. Vem vet… det kanske blir fler föreläsningar via skype. 🙂

Tack för att du tittade förbi… och välkommen åter för nu kommer det att hända saker här.

Kram

Rosemarie