Allt började med att jag såg en video på Youtube med massor av underbara bilder av naturen ute i det vilda. Orörd av människor, fri, vacker och fylld av ren magi. Så vacker, så ren, så lugn och så helande för kropp och själ bara att se bilderna.
Jag gick ut och satte mig på min gräsmatta. Tittade ut över husen, gatorna, bergen och allt som ligger framför mig och kände lite sorg. Tänk om jag hellre skulle bo långt ute på landet, långt från all civilisation och bara vara ett med naturen, istället för denna plats i utkanten av en stad.
Andevärlden satte sig bredvid mig, de som är mina vänner, min familj och vägvisare och de svarade mig.
”Att älska den vilda orörda naturen är så otroligt lätt. Allt är ju bra där. Där naturen är stark, frisk, hel och där är även andevärlden stark. Där frodas energierna, där finns kraften och där är allt som det ska vara.
Men här där du bor finns också natur. Träden, buskarna, växterna, djuren, insekterna och andevärlden bor här också. Men de måste kämpa när människorna förstör, inte ser dem och ytterst sällan förstår. Det är just här du behövs!
Det är här naturen och andevärlden behöver dig för att hela och skapa en bättre värld. Därför är du här och du har redan börjat med ditt arbete.”
Ja, jag tänkte på den korta tid jag bott här i mitt nya hem. De väsen jag lärt känna och hjälpt på olika vis. Ljuset jag skapar bara genom att mata fåglarna, tala med träden och fråga trollet hur det står till idag.
Naturen är inte bara det vilda och orörda, nej naturen är överallt runtomkring oss. Men även naturen behöver helas annars kan den inte hela oss. Det vi ger naturen kan den ge tillbaka till oss om vi bara börjar se att den finns överallt runtomkring oss.
Varje träd är en själ som vill leva, varje blomma vid asfalten vill locka humlor, fåglarna letar mat och djuren försöker hitta sin plats bland människorna. Andevärlden finns där också: vättarna i skogsdungen, trollet vid stenen, älvorna som sjunger för blommorna och skogsfrun som vakar över alla sina barn.
Alla kämpar de i en värld där människor oftast bara ser sig själva och sina egna behov istället för att fråga allt det som finns omkring dem: hur mår du och hur kan jag hjälpa dig?
Så jag tackar för att återigen ha fått lära mig hur viktigt det är att se världen ur andevärldens perspektiv. Vi människor lockas så lätt av allt det vackra att vi missar det viktiga.
Jag är glad och tacksam för min plats på jorden och hoppas så att jag kan hjälpa denna plats till att bli lite mera hel. Men tänk du också på hur du kan hjälpa naturen att bli lite mera hel där du bor. Du kanske också får nya vänner i form av både träd, humlor och andeväsen, de är ju alla lika viktiga precis som du och jag.
Ha en underbar fortsättning på dagen! ❤️
Kram
Rosemarie
Völvans väg 