Att skiljas på andevärldens vis…

Jo, det är ju så… Peter och jag ska skiljas. Där var den… den stora bomben i vårt liv som kom i slutet på sommaren på ett litet annorlunda sätt. Det var faktiskt inte Peter eller jag som kom fram till att vi skulle skiljas, nej, det var faktist andevärlden som sa det till oss.

Va???? Tänker du säkerligen nu och jag vet, det låter helknasigt, men det var faktiskt så. Så nu ska jag berätta om hur det är att skiljas på andevärldens vis.

Det var lite i smyg som andevärlden en dag i sommras började antyda att det var dags för Peter och mig att gå skilda vägar och möta nya liv var och en för sig. På det stora hela så höll jag med andevärlden för det var så jag innerst inne också kände. Den där känslan av att allt stod still i mitt äktenskap hade funnit där en längre tid, men jag hade ihärdigt ignorerat den känslan just för att i min lilla värld var det bara något som skulle gå över. Om vi bara flyttade och fick igång vårt arbete med företaget, ja då skulle allt lösa sig och känslorna skulle komma tillbaka.

Problemet var att de inte riktigt gjorde det och det var något jag mycket ihärdigt blundade för. Så därför en dag i slutet på sommaren så hade andevärlden ett litet samtal med Peter och mig. Det lät lite så här:

Andevärlden: Nu är det dags för er att skilja er.

Vi: Va???? Varför det???? Vi älskar varandra och har det ju så bra!!!!

Andevärlden: Har ni det så bra??? Ärligt….

Vi: Ja, har vi inte det?

Andevärlden: Nej, skaffa glasögon båda två och titta riktigt noga så ser ni vad vi ser.

Vi: Attans också… ni har rätt… det är dags för oss att skilja oss.

För när vi började titta på vårt äktenskap tillsammans och pratade om hur vi faktiskt kände för varandra så insåg vi båda att andevärlden hade helt rätt. Den där kärleken som ska förena ett kärlekspar hade försvunnit för flera år sedan. Vi hade dock inte märkt något då vi varit så upptagna med att få familjelivet att fungera.

I kampen för att få sova hela nätter, få ihop pengar till att överleva månaden och göra allt vi bara kunde för att ge barnen en så trygg och fin uppväxt som bara var möjligt så missade vi helt att se på våra egna känslor som svalnade för var dag. De senaste åren så har det varit just barnen som har varit vår gemensamma strävan. Att göra allt för barnen.

Vi trodde nog också båda att största orsaken till våra känslor var att vi bodde på en plats som på inget vis passade oss längre. Vi hoppades båda att vi efter flytten upp till Kramfors skulle få en ny grund att fortsätta vårt äktenskap på. Den grunden kom dock aldrig, tvärtom så blev grunden bara svagare och svagare.

Det är dock alltid svårt att se sig besegrad i en strid som man inte visste om att man befann sig i. Både Peter och jag hade varit så fullkomligt övertygade om att det skulle vara vi två tills döden skiljer oss åt att vi mycket ihärdigt vägrade se vad som nu faktist var ett faktum.

När andevärlden öppnade våra ögon och lite fint och elegant tvingade oss att se sanningen i vitögat så kunde vi dock plötsligt äntligen släppa ut våra känslor. Den delen var inte så enkel. För min del så insåg jag att jag hade enormt många väl inlåsta känslor som nu alla ville komma ut på en och samma gång.

Alla känslor av det jag saknat de senaste åren fullkomligt vrålade inom mig och det var där som vi båda insåg hur viktigt detta steg nu är för att vi båda återigen ska hitta mening och glädje i våra liv. Det fina i denna process var dock att Peter och jag aldrig någonsin bråkade med varandra. Nej, tvärtom så pratade vi med varandra och stöttade varandra fullkomligt.

Vi hjälpte varandra att gå igenom känslorna och att hitta kraft i detta beslut. Vi beslutade vår skilsmässa på ett kärleksfullt sätt och med största respekt för att var och en av oss behöver gå vidare i livet på egen hand, men med varandra som stöd.

Det är det vackra i denna historia att vi sedan har fortsatt att stötta och hjälpa varandra i denna process. Inget bråk, ingen osämja – bara vänskap.

Så vad händer nu: Ja, jag ser så fram emot att det ska bli lite varmare ute så jag kan flytta ut i husvagnen. För det är så vi bestämt att vi ska göra. Peter ska bo kvar i huset och jag kommer bo i husvagnen som står på tomten. På så vis kan vi gå isär, men samtidigt vara nära för våra barns skull så att även de sakta och skonsamt kan leva med att deras föräldrar ska gå isär.

Peter och jag kommer fortsätta driva företaget tillsammans, men jag kommer att koppla loss min del av företaget för att mer helhjärtat kunna satsa på det jag brinner för: hantverk av alla de slag. På så vis går vi även där isär samtidigt som vi fortsätter att hålla ihop och samarbeta med det mediala arbetet.

Andevärlden har hela tiden varit där och stöttat oss och hjälpt oss att komma till insikter och lösningar. De har hela tiden fört oss framåt på vår resa och kommer fortsätta göra så. Denna skilsmässa kommer inte att bli som andra brukar vara… den kommer att vara på vårt sätt… på andevärldens sätt. Ett sätt som skapar förändrig på ett eget och lite märkligt sätt som ändå blir bra för vår familj.

Kram

Rosemarie

2 reaktioner till “Att skiljas på andevärldens vis…

  1. Kan bara önska er bägge Lycka Till! Tråkigt när nätt sånt behöver hända men det kan bli mkt bättre! Vi får så mkt hjälp från andevärlden! Kram❤️🙏🏻❤️
    Skickat från min iPhone

    Gillad av 1 person

    1. Tack! ❤ ❤ ❤ Ja, det är sån tur att andevärlden finns där och stöttar och visar det man själv inte ser så saker i livet kan få ändras till det bättre. ❤

      Gilla

Lämna ett svar till vtter Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: