Den oändliga historien

Det var en gång för länge sedan på en fjärran plats en ung kvinna som låg i gräset och tittade upp mot stjärnorna. Hon låg där och lyssnade till vindens sus och plötsligt så började hon höra en berättelse i sitt huvud. Det var som en röst som berättade något hon aldrig tidigare hade hört och med orden kom bilder som fick tid och rum att sluta existera.

En saga om ljuset, mörkret, hjältar och svek. En saga där ödet viskar med hoppets röst till den som bara vågar tro på sin inre styrka och där även den mest osannolika kan bli den som räddar alltet och får ta plats vid kungens bord.

En saga som berättats tusen gånger förr och ändå så behöver den berättas igen. Den unga kvinnan återvänder till sin by och berättar sagan för sina yngre syskon. Trollbundna lyssnar de och önskar att de kunde få vara med där i striden för ljuset och vara en av de osannolika som blir hjältar i slutet. Så sagan berättas många gånger och fler och fler börjar lyssna och fler och fler börjar berätta den med sina egna ord och sina egna bilder.

Sagan lever så vidare och börjar vandra från by till by tills alla hört talas om om den osannolika hjälten. Han har hunnit byta namn många gånger och fienden har skiftat den med så till slut kommer en dag då sagan börjar blekna bort och människorna trollbinds inte längre av den. Så en dag sitter en gammal man vid ett träd och njuter av solens strålar som värmer hans ansikte när en röst börjar tala i hans huvud och en ny saga berättas. Även denna gång om livets kamp, men med en ny hjälte och med nya intriger och så föds en ny saga som kan trollbinda människorna.

Vem är det som viskar dessa sagor i människornas öron och varför gör de det? Svaret är andevärlden. De är där hela tiden och inspirerar människor till att berätta om andevärlden och livet hela tiden så att vi aldrig ska glömma verkligheten. De ger oss glimtar och ögonblick i böcker och filmer, i musiken och i konstverken, de ger oss ledtrådar i spelens sagovärld. Överallt finns dessa berättelser, som berättar om något mer än bara vardagliga bekymmer. Dessa storslagna äventyr som slår oss med häpnad och musiken som får oss att förvinna in i andra världar. Konsten som ger oss nya perspektiv och orden som väcker tankar vi inte kan få ur våra huvuden.

I grunden är historian den samma om och om igen. Den berättas bara med nya ord, med ny teknik och med nya toner. Namnen byts ut, men hjältarna är fortfarande de osannolika som ingen hade kunnat tro skulle kunna möta ödets utmaningar. Varför gör andevärlden såhär? Varför ger de oss inspirationen?

Svaret är ganska enkelt: för människan tappar intresset, glömmer så snabbt och hittar på annat istället. När vi gör det så glömmer människorna kunskapen om andevärlden och meningen med våra liv. Utan den kunskapen så tappar vi orienteringen i våra liv och går vilse, så vi behöver hela tiden påminnas om vad som är viktigt i livet, att våga tro på oss själva och våra möjligheter att skapa förändring. För om den osannolika hjälten kan lyckas så borde vi också kunna göra det om vi bara vågar tro. Och däri ligger kanske den djupaste kärnan… att våga tro.

Andevärlden försöker påminna oss om att våga tro på vår inre styrka. I sagorna finns en strävan… en önskan om att uppnå något annat och befrielse från det som kväver oss. En inspiration som faktiskt även kan förändra våra egna liv. För vi alla befinner oss i vår alldeles egna saga där det finns både läskiga monster som försöker hindra oss från att nå våra drömmar och vänner som hjälper oss längs vägen. Livet är en ständig kamp där vi själva har huvudrollen och är den som bestämmer om sagan ska sluta med ett uppgivet platt fall eller om striden ska fortsätta till sista andetag.

Vi behöver alla uppmuntran och stöd i vår egen kamp och när vi då ser, hör och känner dessa historier så väcks något inom oss. En gnista som tänder en glöd som ger oss styrka och mod och får oss att tänka att … jag kanske klarar det här ändå.

Foto av Alesia Kozik pu00e5 Pexels.com

För mig är det ett sånt ögonblick varje gång min dotter vill titta på Frost 2-filmen och vi kommer till scenen där Elsa kommit till Ahtohallan och sjunger ”Släpp loss dina krafter. Berika dig med den kunskap du får. Det är den du själv har väntat på. Hela mitt liv (Hela ditt liv) Visa dig” .

Hela mitt liv har jag sökt och känt ett sådant stort behov av att få veta mer… om allt…. men ingen kunde ge mig svaren förens jag öppnade upp min mediala förmåga och svaren kom. De flödade fram och ju mer jag frågade desto mer började jag inse hur världen fungerar både här i vår fysiska värld och på andra sidan i andevärlden. Varje gång jag ser den scenen i den filmen börjar jag gråta.

Med dessa ord vill jag öppna ögonen på alla dem som söker svar från andevärlden i gamla myter och religiösa texter. Visst finns det mycket att lära där, men lika mycket kan man lära sig genom att titta och lyssna på det som skapas här och nu. Andevärlden berättar så mycket för oss hela tiden just för de vet att de allra flesta människorna tappar intresset väldigt snabbt. Vi behöver hela tiden påminnas och med de kommer ständigt med ny inspiration till dem som lyssnar.

Imorgon torsdag kl. 19:30 kommer Peter Thorsell och jag ha en livesändning i vår grupp på FB ”Andar & medium” med tema andevärldens inspiration i film, musik, litteratur och konst.

Varmt välkommen!

Kram

Rosemarie

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: