Varför är vi så rädda för känslor?

Ja, varför är vi egentligen så otroligt rädda för känslor? För är det något andevärlden verkligen använder som en del av sitt arbete så är det just känslor av alla de slag. Så vill man möta andevärlden och lära sig av dem, då får man också vara redo för att möta just känslor.

Känslor finns i ett brett spektrum från de allra jobbigaste som vi helst inte vill ha just för att de är så fruktansvärt jobbiga, till de positiva som när allt kommer omkring faktiskt också skrämmer oss just för att även de kan bli riktigt jobbiga om de slår emot oss med sin fulla kraft. Svenskars förhållande till känslor är att de bara får vara i en lagom nivå. Vi ska vara lagom glada, lagom ledsna, lagom kära och lagom kåta, lagom mycket ångest och lagom mycket ilska. Det får inte bli för mycket av vare sig det ena eller andra för då sticker man ut, och det är något man aldrig får göra… att sticka ut.

Andevärlden är inte rädd för känslor, tvärtom så anser de att känslor av alla de slag är viktiga att få uppleva för de ger oss erfarenhet och får oss att växa. De är en viktig del av dessa utmaningar som finns på våra ödesvägar och utan alla dessa känslor så skulle ödet bli tämligen meningslöst. Allt får en mening just genom dessa känslor. Känslor kan lära så otroligt mycket om man bara våga möta dem och inse att de i sig inte är farliga.

Rädsla och ångest är inget vi tycker om. De är fruktansvärda känslor som utmanar oss till det yttersta. Jag vet för jag har själv levt med dessa känslor. Att gå fobiterapi och möta min största rädsla var en enorm utmaning. Till slut bröt jag ihop i gråt och tårarna bara sprutade på mig, men sen tog jag ett djup andetag och fortsatte med behandlingen. Panikångest har jag också provat på… 24 timmar om dygnet flera dagar i streck. Det var en utmaning som verkligen pressade mig till det yttersta, men samtidigt kan jag idag se tillbaka på den tiden och ändå känna tacksamhet för att jag fått prova på dessa känslor.

De var en del av mina utmaningar i detta liv och genom att möta dem så har jag ändå blivit en aning starkare människa. Erfarenheten har också gett mig ödmjukhet inför just hur starka känslor kan vara. Förståelse för hur andra människor känner och hur viktigt en utsträckt hand kan vara i dessa stunder.

Foto av cottonbro pu00e5 Pexels.com

Ilska är en känsla som inte bara skrämmer oss själva utan även andra. Här är det så lätt att gränser passeras och att ilska övergår till våld. Så att den känslan skrämmer är inte så konstigt. Men även ilska, hat och frustration är känslor som man behöver ta till sig. Att kunna se och acceptera även de behöver få finnas i våra liv. Problemet är inte att de finns där utan hur man hanterar dem. Även andevärlden kan känna enorm ilska, men inte går de och slår någon på käften för det. Ilska är något man behöver lära sig att ge utlopp för på ett sätt som skapar förändring, antigen hos en själv eller hos någon annan genom insikt om vad som orsakat ilskan.

Men hur är det då med alla positiva känslor som glädje, lycka och kärlek? Ja, även här finns en stor rädsla. För glädje kan man ju inte visa hur som helst, det är inte passande. Om man är för glad så kanske folk tycker man är konstig. Glädje och lycka är något man helst bara ska uppvisa under ordnade former genom att skriva ett glatt inlägg på Facebook eller genom att se lite käckt glad ut på väg till jobbet. Men att som vuxen vråla ut sin lycka eller glädje och hoppa jämfota mitt i den fullproppade mataffären ses inte fullt lika passande… då har man klivit över gränsen.

Kärlek är också en sån där känsla som man helst bara ska ha i lagom stor dos. Kärlek är ju en underbar känsla som man bara vill gödsla omkring sig med så länge den inte blir för stark… för även då blir kärlek till något skrämmande. Det är ju så gulligt att säga till den man älskar att ”åh, jag kan inte leva utan dig”… men helt ärligt… hur många älskar så starkt på riktigt? I de allra flesta fallen så är kärleken inte starkare än att man efter en tids sorg kan gå vidare med sitt liv och finna ny mening. Men tänk att möta kärlek som verkligen är så där stark att det inte går att leva utan den…. tänk att sitta där och komma till den insikten… den sårbarheten, den sorgen och den oerhörda smärtan… och nu är vi inne på den kanske svåraste känslan… sorgen. Stark kärlek leder lätt till stark sorg, kanske så stark att man plötsligt står där med insikten att den kärleken verkligen inte går att leva utan…det är en skrämmande känsla.

Foto av Josh Willink pu00e5 Pexels.com

Sorg är kanske den allra svåraste känslan just för att den kan man egentligen inte göra något åt. Det är en känsla som man bara kan möta genom att acceptera den och låta den vara en del av ens liv. Med tiden brukar man lära sig hantera smärtan så man kan gå vidare med livet.

Andevärlden är som sagt inte rädda för känslor utan använder sig av dem hela tiden för att på olika sätt ge oss budskap. De uppmuntrar oss gärna till att våga visa våra känslor och att vara ärliga med dem, inte bara mot andra utan framför allt mot oss själva. För det är när vi kan vara ärliga mot oss själva som vi kan börja förändra oss. Att börja lyssna på dessa känslor och att våga möta dem med en öppen famn och välkomna dem och de budskap som känslorna har. Har du ångest på väg till jobbet? Varför går du dit då? Varför gör du så mot dig själv? Varför lyssnar du inte på känslan och ger dig själv möjligheten till ett annat liv där du istället för ångest kan göra något med stolthet eller glädje?

Känslor är en del av livet och att gömma sig för dem eller hålla dem på en ”lagom” nivå är sällan ett vettigt liv att leva. Livet blir då bara ett livslång stretande genom en gråmulen novemberdag. Genom att våga möta dina känslor händer det plötsligt saker. Har du ångest? Bra, va härligt!!! Då har du ett fantastiskt tillfälle att fundera över varför du har ångest och vad du kan göra för att ändra på det som orsakar det. Har du rädsla? Bra, varför har du den? Vissa rädslor finns för att vi ska möta dem, andra rädslor ligger som en del av våran ödesväg för att hindra oss från att gå fel vägar i livet. Förstå din rädsla och du kan få en ökad förståelse för meningen med ditt liv.

Känslor är i sig inte farliga. De kan vara starka och helt underbara eller ibland fruktansvärt obehagliga. Det är dock när man kväser dem och stoppar undan dem som de sakta men säkert börjar tära och slita i oss på ett destruktivt sätt. Det är då de kan bli farliga för att de för oss in på tankar och handlingar som verkligen kan skada oss själva och andra.

Andevärlden finns alltid med oss och kan vägleda oss när vi möter dessa känslor. De kan hjälpa oss att förstå varför vi känner som vi gör och hjälpa oss att finna en lösning om vi inte kan hitta den på egen hand. Det enda vi behöver göra är att sluta vara ”lagom” och sluta hålla masken. Först då kan man ta första steget till att börja förändra sitt liv.

Så våga känna vad du faktiskt känner och låt känslorna vägleda dig.

Ha en underbar fortsättning på dagen!

Kram

Rosemarie

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: